trött och ont....

Min kropp är ganska så trött idag... Jag var ute och sprang igår morse, jobbade ett antal timmar och sedan tränade jag styrketräning 1,5 timmar och capoeira 1 timme. Får väl skylla mig själv men det känns verkligen i kroppen och Carlos vill väl dra till gymet idag igen. Men det är bara att bita ihop...

Struntar i att sticka ut och springa idag eftersom gårdagen var ganska så extrem så jag kan ligga här i sängen ett tag extra, vilket är väldigt skönt. Det är faktiskt en stor säng som jag har här, det enda är att man känner sig otroligt ensam när man vaknar upp själv varje dag. Man har under en lång period i sitt liv vant sig vid att någon annan är där...

Jag fick en jättefin notebook av Carlos, vilket var precis vad jag behövde och den är supersnygg! Orange med grått band och verkligen en schyst design på den så jag är överlycklig över den och mycket tacksam för detta!

Idag är det faktiskt lite grått därute, molnigt och kanske till och med regnande i detta annars så vädermässiga paradis. Det spelar dock inte så stor roll för temperaturen för den är jättehög ändå. Tycker nog att Florida får ett lite vildare intryck när solen inte skiner. Då kommer naturens färger fram mer och delar av staden försvinner. Stranden är inte lika full med folk och man kan höra havets röst mycket tydligare. Skall ta mig en promenad längs stranden lite senare idag när det inte är så mycket folk där, för det är nog väldigt vackert att få höra det ljudet. Påminner mig mycker mina "lugn-musik" och "val-sångs" cd skivor hemma och det i sig påminner mig om SPA orter... vilket påminner mig om många andra vackra saker...

Skall faktiskt försöka vila lite till för jag är väldigt trött i kroppen, så jag skriver inte mer här nu. Kanske kommer ett mer seriöst inlägg lite senare, vem vet ;)

ha en bra dag, det skall jag försöka ha!

Ett bra ordspråk som jag hittade, som verkligen har fått leva upp för sitt namn dessa senaste månderna i mitt liv...

"Alla världens storheter väger inte upp en vän." Voltaire

Days go by...

Dagarna börjar rinna på. Igår så gick jag upp och hade ett väldigt bra samtal med en vän till en vän. Det fick en faktiskt på lite bättre tankar i alla fall att börja tänka på ett annat sätt som greppar en lite grann och försöka använda sig av sina tankar för att komma tillrätta med saker och ting. Därefter gjorde jag massa armhävningar och situps. Man måste ju börja komma i form igen... Sedan var det faktiskt dags för att jobba.

Jobb innebar en massa pappersarbete. Jag fick fixa med dokumenthantering och olika sorters byråkratiska saker som skulle ordnas och tas om hand och timmarna rann iväg och helt plötsligt hade man spenderat sex timmar med att fixa och fylla i olika sorters papper. Så dagen gick snabbt och efter att ha gjort detta så spenderade jag några timmar med att flumma runt, ta en promenad längs havet för att rensa huvudet och även för att få lite frisk luft. Var fortfarande lite röd igår, men idag verkar det helt ha försvunnit.

Klockan sju så var det dags att träna och jag körde ett hårt pass på gymet, verkar som jag skall få en special deal där som gör att jag betalar typ 120 dollar för tre månaders träning och det är på det bästa gymet i Miami. Jag fick Jerome och Carlos att få ont i magen av övningar som jag visade dem ;). Jerome är Carlos franska kompis som verkar ganska så trevlig om än ganska svår att förstå då hans engelska har tung franska brytning. Så det verkar faktiskt riktigt bra! Blir väl att man tar sig dit idag också. Skall verkligen försöka ta mig ut nu på morgonen och springa också...

Efter gymet så åkte jag och carlos för att möta upp hans kompis Claudia och hennes pappa på en restaurang. En riktigt schysst pizzarestaurang som hade tunna härliga pizzor med riktigt bra ingredienser. Jag drack som vanligt vatten och Carlos sitt isthe, med massa extra sötningsmedel. Under denna sena middag diskuterades det mest Fastighetsförvaltning, så jag ägnade mig åt att studera den häftiga konsten på väggarna och äta min pizza alldeles för fort. Middagen gick snabbt och därefter åkte vi alla hem till respektive ställe, klockan var nu runt elva. När jag kom hem, gick jag faktiskt ganska snabbt och lade mig för att sova.

Har börjat med en lista på saker och ting som jag vill göra här i Miami. Den innehåller bland annat vattenskoter, seaquarium, någon form av surfing mm. Bra att göra tycker jag så kan man förhoppningsvis börja bocka av den någon dag. Får tvinga Carlos att visa mig var man kan hitta på sådana saker.

Nu skall jag tvinga min stackars sargade kropp att ge sig ut och springa, hoppas att ni har trevliga dagar i Sverige. Vad jag har hört så är vädret fantastiskt!

"Glöm inte att älska dig själv" Sören Kierkegaard

Mexican Food

Igår dvs söndag hittade jag faktiskt till kyrkan. Det var en ganska liten kyrka fullproppad med folk. Visade sig naturligtvis att jag hade råkat gå till den spanska mässaan, men det spelar inte så stor roll man förstår ju ändå sammanhanget. Får väl bli att man tar sig till den engelska mässan i nästa vecka eller så.

Efter mässan strosade jag runt och hittade en liten supermarket där jag köpte diverse förnödenheter som tomater, nötter och liknande därefter så tog jag mig hemåt och pratade med lite vänner via msn. Gick ut och solade en del igår och jag brände mig faktiskt trots att jag försöker var försiktig. Solen tar väl helt enkelt mer än man tror, det var ingen fara dock det var ansiktet som blev lite rött, men det verkar som att det har blivit brunt redan idag ;) Fick vara tvungen att hålla mig inomhus efter detta en stund eftersom jag inte ville bränna mig mer, stötte dock på två svenskar på stranden vilket var lite roligt. När man hör svenska talas så reagerar man ganska så snabbt. Sedan var jag och tittade på ett stort event på stranden där det var en dodgeballl turnering med massa galna amerikaner. Allt var väldigt överdrivet och ståhejigt ;)
Till slut så hämtade Carlos mig för att äta middag och vi åkte till en traditionell mexikansk restaurang och åt någon sorts choklad kryddig kyckling. Intressanta smaker men inte det godaste jag ätit om jag skall vara ärlig. Sedan var dagen faktiskt slut.

Skall försöka ta mig ut och springa nu idag igen, precis innan man faktisk börjar jobba lite grann. Känns segt dock, man är så himla trött på morgonen här. Vet inte vad det beror på, jag är visserligen inte morgonmänniskan nummer 1 men ändå. Måste dock röra på mig lite mer så att inte "the american lifestyle" helt och fullt förstör mig. Carlos skulle försöka fixa någon deal till mig på ett gym också så det är ju bra.

Man känner sig fortfarande ensam, dagarna rullar på och man vet ibland inte riktigt vad man skall göra. Idag börjar vi dock jobba i alla fall och det kan förhoppningsvis få tankarna att börja skingras lite grann. Skall bli bättre när man flyttar till sin stationära lägenhet också då man kan börja hänga upp kläder och ha ett ordentligt kök, samt när den "andra" personen också skall komma som skall hjälpa till med arbetet här. Vem det blir är ju tydligen inte riktigt klart. Men jag skulle bli glad om det var en person som man faktiskt kan umgås med. Ensamheten är ju det svåraste, även om den till viss del kan vara bra då man faktiskt tänker helt själv och man inte störs av andra kanaler än sin egen. Man kan tillåtas vara svag och stark bara för sig själv, vilket dock i mitt fall innebär att jag mest är svag för tillfället. Ibland glimtar det dock till och det är väl de tillfällena man måste jobba för.


"Ingenting är värt någonting, utan någon att dela det med" Johannes

Waking up...

Nu vaknar man igen, brukar vakna ungefär vid 7-7.30 strax innan min klocka ringer för att det är dags att gå upp. Så då går man upp, eller snarare sätter sig upp och grabbar tag i sin dator för att skriva ett nytt inlägg. Det brukar vara bäst på morgonen, på kvällarna är jag så himla trött så man orkar knappt skriva något vettigt.

Idag skall jag försöka ta mig till kyrkan. Det känns bra att gå till en andlig punkt i denna annars så väldigt ytliga värld. Kanske har människorna där ett annat sätt att se på saken, kanske finns det folk som vill bjuda in en i sin gemenskap. Sedan är det ju klart intressant att bara se den amerikanska katolska kyrkan. Försökte hitta var den låg i förrgår men det slutade med att jag gick lite fel, men nu tror jag att jag har koll i alla fall.

Igår var en dag som var både upp och ner. Förmiddagen ägnades åt att springa runt till olika butiker och checka av Iphones och liknande, sedan så var jag på soldäcket och svettades som en gris för att försöka skaffa sig lite färg. Det måste jag jobba på mera att få en bra solbränna annars kommer ju folk skratta åt mig när jag kommer hem. Men jag har ju tid på mig så det skall nog inte vara något problem.

Käkade lunch med carlos ganska så sent och sedan så stack han och jag iväg till Lincoln road som är ett stort "hang-about" ställe. Där det finns mängder av butiker, barer, restauranger och liknande. Vi sprang in på apple-store och det var väldigt nära att jag köpte en IPhone. Det kommer väl ;) Köpte ett par shorts på Quicksilver, jag behövde verkligen ett par slit-och-släng shorts som jag kan ränna runt i här. Sedan gick vi och tog en milkshake och bara pratade. Hade ett väldigt öppenhjärtligt och ärligt samtal om allt möjligt från bådas våra glädjeämnen och stora sorger, i mitt fall flest sorger. Men det var otroligt skönt att få prata med någon person till person om det som tynger en, så det var dagens största behållning. Nu var klockan runt 11.00PM så vi var båda sega och stack hem.

Satt uppe ett tag och chattade med vänner i både msn och WoW. Riktigt skönt det där att på ett enkelt sätt kunna ha kontakt med väldigt många olika vänner och människor... men man får inte låsa sig vid datorn för mycket... ;) utan gå ut och träffa folk istället!

Dags att gå upp och förbereda sig för ännu en dag. Det blir kyrkan, brunch med Carlos och sedan skall nog solen få steka mig lite idag.

Tag hand om er!

"Everything here is about excess" Carlos gällande Miamis befolkning

Sleepless...

Det är ännu inte lätt att sova här. Har väl förmodligen med jetlagen att göra, för jag känner fortfarande att dagarna inte riktigt är vad de skall vara. Sedan drömmer jag mycket också om ditt och datt. Saker man inte vill drömma om, man kan kalla dem mardrömmar... men inte den konventionella mardrömmen utan snarare på ett sätt som är läskigare, då det oftar handlar om saker som skulle kunna vara eller bli sant. Så sömnen är verkligen inte bra ännu, men det tar väl ett par dagar innan man kommer in i det där, som så mycket annat man skall komma in i.

Gårdagen ägnades mycket åt att chatta med vänner och prata med en av mina systrar via Skype. Sedan var jag och Carlos på en Supermarket, vilket var bra. Känns alltid lite bättre när man får handla sin egen mat och fixa lite för sig själv så det var positivt. Nu har man dessutom lite mat hemma vilket gör att man slipper hela tiden gå ut och köpa massa dyr frukost på de olika barerna och cafeerna i omnejd.

Idag skall det väl badas och solas en del, eftersom jag inte har något att ta mig för idag. Först skall jag ta mig upp ur sängen och ta en springrunda, se vad kroppen säger om det. Sedan skulle jag och Carlos hitta på någonting, det blir väl hänga på beachen ett tag och sådär. Måste ta tag i det där med att träffa lite fler folk här, men det verkar vara ganska stängda människor som har sina egna sfärer här. Känns fortfarande overkligt att man faktiskt är här och att man vaknar upp varje dag med palmer och värme utanför. Det är inte riktigt sant.... känns det som i alla fall, men så vaknar man upp och märker att man verkligen inte är hemma med allt vad det innebär.

Än så länge innebär det inget positivt att var borta. Jag vet inte om man kommer stå ut tre månader här och det är inte för att jag är en person som har sådan hemlängtan, med tanke på att jag reser väldigt mycket i mitt vanliga arbete utan helt enkelt för att kulturen är så otroligt annorlunda. Det verkar inte som att det är okej att människor mår dåligt, utan ständigt måste ytan och fasaden putsas på. Hur skall man kunna prata med någon på riktigt om de är rädda för att må dåligt? Eftersom jag själv är i ett läge där man behöver prata med folk och bara bli lyssnad på. Mycket tacksam för att internet finns och att man kan ha kontakt med alla därhemma, det skulle som sagt bli väldigt jobbigt annars.

Nej nu skall man väl försöka ta sig samman och ge sig ut i solen och springa...

"Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria." Danskt ordspråk

Enough is Enough

Har precis varit ute och sprungit en morgonrunda längs stranden. Kändes väldigt bra, kroppen kom igång och vinden som blåste gjorde att svetten inte rann fullt lika mycket som den borde.

Har funderat en hel del på det där med lagom. Det går väldigt mycket in i mina tankar om att man är underbar som man är. Det kommer alltid finnas människor som är bättre på allt annat, men just du är bäst på att vara du. Ingen kommer någonsin att kunna härma dig perfekt eller gå som dig eller få människor att känna det de känner med just dig. Jag är unik och älskvärd bara för att jag är jag. Det är någonting som folket i Miami inte riktigt verkar ha förstått ännu. Man märker att många har opererat sig på olika sätt och man ser att viljan att synas och vara någon i andras ögon är otroligt mycket större än att vara någon i sina egna ögon. Kanske är det typiskt amerikanskt eller kanske är det just här som det förefaller så. Men jag kan tänka mig att det är ännu värre på västkusten. Lagom, jag kommer nog att förhålla mig annorlunda till det begreppet efter den här vistelsen. Man kommer känna att man duger som man är, kanske just för att man är lagom och inte överdriven åt något håll utan man duger helt enkelt som man är.

Det är en ganska fantastisk tanke, men ibland väldigt svår att implementera i det dagliga livet. Svårt att tycka att man är bra när man har gjort fel. Svårt att älska sig själv när man inte kan förstå att man är älskvärd. Svårt att älska sig själv när man inte blir älskad av den man vill vara med. Då är det lätt att förebrå sig och inte kunna säga att jag är bra som jag är. Inte så konstigt kanske, men det är sanningen.

Ligger just nu i sängen, som har blivit min speciella plats för att skriva mina blogginlägg vart jag än befinner mig. Just den här sängen är väldigt stor. Så det känns tomt när man ligger själv i den. Lägenheten är fin, med en jättestor tv som jag inte använder så mycket och ett litet kök som knappt går att använda. Skall försöka ta mig till en supermarket idag så att jag kan inhandla en del frukt och bröd och sådant. Man kan ju faktiskt inte äta ute hela tiden, det duger inte och jag tycker inte ens om det särskilt mycket. Så det måste lösas på ett eller annat sätt.

Nej då är det väl dags att försöka ta sig upp ur sängen och se till att få något att äta. Måste tydligen fixa med lite papper och sådant idag också så man har något att göra.

Hoppas att ni har det bra därhemma, jag saknar er alla.

"Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar" Stig Johansson 1936

gone going...

Då är det faktiskt sant... Jag är i Miami och solen gassar som bara den, vindarna är underbara och färgerna överallt är slående. Palmerna finns överallt och man hör amerikaner bullra om ditt och datt samtidigt som kubanerna tjattrar på i rasande fart på inte överhuvudtaget begripbar spanska.

Första dagen, klockan är 15.00 amerikansk tid, det betyder att hon är runt 21.00 hemma hos er i Sverige och man känner det i kroppen att det inte borde vara ljust ute. Jag tänkte strax gå och bada och softa lite i solen, man måste ju passa på. Skall tydligen inte börja hålla på med någon form av verksamhet egentligen förrän på måndag. Det betyder att man har hela helgen till att sola och bada. Man får akta sig så man inte bränner sig dock.

Vad har jag hunnit med denna första dag då? Jag gick upp runt sju imorse och kunde inte sova vidare. Tog mig en promenad längs ocean drive och såg allt från uteliggare till poliser. Folk åkte rullskridskor i rosa shorts (ja det är faktiskt sant) och många mer än väntat var ute och joggade tidigt på morgonen. Såg även en baywatch person springa med walkie-talkie i högsta hugg.

Jag intog en frukost på Starbucks och blev förvånad över kvaliten på deras matprodukter, något dyrt dock 10USD gick frukosten där på och jag såg att andra kafeer efteråt serverade betydligt billigare frukostar. Spenderade förmiddagen med att bara traska runt, träffa de som jobbar på fastighetsfirman där jag bor och även att skaffa mig en sådan där elkonverterare som gör att jag kan ladda datorer och sådant. Bra att ha!

Kommit underfund med att amerikanarna inte har ordet lagom i sin ordlista. Antingen är man för fet eller för smal, för stor eller för liten, för mycket eller inte alls. Verkar inte finnas ett mellanting och jag har bara på en enda dag förstått att uppskatta lagom och verkligen se naturlig skönhet. Saknar den naturliga skönheten hos människor då det här verkar vara mycket påklistrat.

Har börjat läsa en bra bok på inrådan av en god vän. Självkänsla nu! heter den och är skriven av Mia Törnblom. Kan verkligen rekommendera den till alla som funderar över sig själv. Den är enkelt skriven, men den träffar verkligen i hjärtat på saker och ting som jag själv diskuterar med mig själv och andra och tvingar en att försöka applicera vissa principer på sitt lvis om faktiskt kan vara bara för det bättre. Så jag skall verkligen försöka med de tips och tricks som hon ger i den! Skillnaden mellan självkänsla och självförtroende? Ja det kan ni faktiskt fundera på ett tag.

Sitter och bläddrar mycket igenom den Florida Guide som jag köpte och som man kommer förmodligen få stor användning för så att man kan ta sig runt i denna något speciella stad. Läser även en skönlitterär bok som man skaffade för att ha något mer att läsa. Så några böcker lär väl slukas under denna vistelse.

Man funderar också på hur länge man borde och skall vara här. Känns knasigt att man skall spendera 88 nätter till här. Ensamt känns det också nu till en början, även om människor är snälla och trevliga finns det ju verkligen inte någon som man kan kommunicera med på det där sättet. Tack och lov att man har sin dator och MSN.... annars kanske man skulle bli galen, men jag är visserligen här för att ta hand om mig själv och vara själv. Men kanske blir det för mycket? vad vet jag. Verkar i alla fall som att det kommer komma en del folk och besöka en, men det kan man ju bara hoppas på kanske. Men det ordnar sig nog när man kommer in i det och börjar umgås med lite folk förhoppningsvis som antingen bor i huset eller som man träffar på stranden kanske? vem vet? det är ju bara jag som sätter stopp!

Nej nu skall jag ut och bada och sola! tag hand om er och tänk på att ni skall älska er själva!

"Even if I walk through the valley of death, I fear no evil..." en gammal bön

D-Day

Today is the day, there is no turning back. In six hours I'm gonna be on the plane on my way over the atlantic. Don't know what to think or feel, but I don't have the buzzing in my stomach just yet. Pretty sad though, I wanna feel excited but I guess it's gonna come with time.

Still lying in bed at my parents place, my mum is gonna drive me to the airport. I guess they are quite nervous my parents, but they've seen how I've been so now they will know I am at least doing something to make a change, which in one way or another is good.

I wonder what it will be like? I mean you have heard so much about oceans drive, the outdoor gyms the rolleskating people and the colors of the houses. Will it be like stepping into the eighties and watching a movie with steven seagal in it? Or will the more high fashioned life-style be the thing that dominates nowadays? I don't know but I guess I will find out, sooner rather than later.

Once again I'm wearing my necklace "muito axe", which is the best and most beautifull present anyone ever gave me. I love it! It inspires me and gives me strength, but still being something of the focus of my pain. Strange thing.... love and pain, intertwined and yet so far apart....

wish you all the best of days, don't know when I will be able to write again but hopefolly soon enough.


"Nothing is ever worth anything, without anyone to share it with" Johannes

Order in Chaos

Sitting here in the dark at my parents place watching a movie called Chaos. It is actually pretty good with one of my favourite actors in it, Jason Statham. He is really good, especially in the Transporter movies where he is as badass as anyone can be. Ryan Philippe is in it too, and he's relly good aswell doing his part of the cute and smart sidekick.

It's been an interesting day, I've dined with a good friend and then sat with another friend in the park just chatting and saying goodbye before my big day tomorrow when I'm leaving. I wouldn't say im nervous, but a bit scared. Of all the roads for me to take I wouldn't think any of them would leave me to undertake this jorney tomorrow. It's with a bit of a heavy heart that I'm leaving, but it must be done so therefore I do it.

Don't feel like sleeping, so I'll watch the movie and then I might just surf the web for anything about Miami and what I might get to do over there. Watch pictures of beaches and thinking of what kind of tattoo to get. Yes mom, I'm probably gonna get a tattoo over there, and I know you don't like it, but still it is my choice. I've got a 15 hour flight waiting for me in the morning, should be fun enough. The Ipod is stuffed with new music, I've got a new book to read and hopefully they will serve something edible on the flight so I'm all set. Not the least nervous, just thoughtfull of the reasons.

Order in Chaos, hehe feels like it has a nice ring to it when I am leaving for a city with pretty much of chaos in it to find the order within myself. Paradox, but perhaps that is what I need. Chaos theory states that seemingly are random events, in the end might lure a pattern. I can't see any order in the chaos that has made a swirl of my life the last couple of months, but perhaps there is a meaning to it all. If that is the case, I can't wait to see it.

Goodnight all and sleep with the angels....

"I have to ask you a question. It's a good one so think about it. If two people love each other, but they just can't seem to get it together, when do you get to that point of enough is enough?"

"Never"

The mexican, Brad Pitt and Julia Roberts

I am going to Miami

This is the reason for me starting this blog. I am going to Miami for three months and I'm leaving tomorrow. It is all a bit insane cause I had no intention what so ever 3 weeks ago to go anywhere, and now tomorrow I'm leaving for three months. My life was turned upside down and I felt I could no longer reside at home. So to collect my thoughts and myself I'm leaving and coming back (hopefully) at the end of july.

I don't have a clue of what will happen, I don't know what I'm gonna do, but I do know that I will try to take care of myself.

What is there to do in Miami? Well easier question asked is what can't you do in Miami? Pretty much everything there is to do you can do here, maybe not downfall skiing though ;). What I am gonna do is workout, capoeira, bodybuilding, getting a tan, and just trying to get to know the city with all its cultural mixture of latinamerica and the US. Hopefully it is going to be real exciting and a memorable and pleasant journey for me and that I can get some distance to all the shit that has happened in my life at home. Maybe I will come back a stronger and better person, maybe not. Maybe these months will just fly by and I won't get the time at all to reflect or maybe I will have so many new experiences that I can really move on and get stronger from all this. That is indeed my intention and I'm really gonna work for it.

Hope all are having a good day, I'm gonna do the last of the packing and cleaning!

Take Care

thinking again...

So here I am lying in my bed in the darkness of the night and writing my first issue on my englishwritten blog. It takes alot more time to write in english and I guess the simplicity of my language will tell the tale of me not being completely fluent in the use of english.

Why have I started this forum for thoughts, ideas and usual blatter then? Since I'm going away for awhile I wanna be able to update my friends on what is happening in my life without writing each individual a mail and without the most boring way of sending chain mails once a week. This way I can write for myself and the ones who wish to know will have to make the effort of coming to my blogg and reading about on their own.

I am gonna try not to go to deep into the mind of myself, since that place at the moment is dark and full of thoughts that are destructive. Instead I will tell the tale of my life, starting from today. I will tell the tale with a sense of humour and irony and try to make the effort of coming here worthwhile. For now I can only say welcome and glad to see you have found your way here, and I hope u will be sitting here for days and weeks after reading my texts and laughing about it.

One thing that I like is to have an idea, thought or quote on every text at least once a day. So here comes the first

"What is happiness to you David?" Julie Gianni Vanilla Sky