Shallow?

Shallow, detta ord som på svenska betyder ytlighet är ett ord som ofta används här i miami. Folk beskriver sig själva med det och använder det för att beskriva andra. Hade ett ganska allvarligt samtal med Jonathan om hans liv och förväntningar. Slutade med att han började gråta då han har mycket som är jobbigt för tillfället, man får försöka vara där så gott man kan och försöka hjälpa till med de råd man kan. Jag har mycket lättare att förstå smärta idag men svårt att förhålla mig till det, då min egen smärta oftast känns som det största problemet.

Dock diskuterade vi det här med ytlighet bland annat och han menade på det folk här är mer ytliga och bryr sig väldigt mycket om sig själva och mindre om sina medmänniskor. Antar att det är på gott och ont, så som jag upplever det är det nog mest på ont faktiskt. Att inte våga bry sig om andra av rädsla för att man skall förlora fördelar inom något område känns som ett ganska taskigt argument för att vara ytlig i sina relationer. Carlos menar på det att folk ofta är i relationer här för att vinna saker och ting. Status, pengar eller annat. Det är sorgligt, när man vet vilket värde relationen i sig kan ha. Att man har en människa som man vill dela allt med och vågar lita på när alla andra faller... att inte kunna ha den där kärleken och tryggheten.. då känns allt annat ganska meningslöst...

På tal om ytlighet så har jag varit lite ytlig igår kväll, då jag trimmade armarna... japp... jag trimmade håret på armarna och det roliga är att jag gillar det. Det är fint och de känns så mjuka... så kanske är det något man kommer fortsätta med.. vad vet jag, i Sverige kan man ibland behöva vinterpälsen ;)

Sitter här med ett glas vitt i handen och nu kommer Carlos för att vi skall ut på stan, först skall vi göra en "Cocktail" som jag kommer berätta en annan dag vad det är för något, sedan blir det kanske drink på en bar eller liknande. Lite skall det firas idag då Carlos sålt en byggnad och tydligen inbringat en större summa pengar.

Hoppas att ni har de bra därhemma, hörde att det skulle bli varmt i helgen. Antar att ni njuter som bara ni kan. Jag saknar er alla och undrar när jag får se er igen. Såg en bild på en älva idag.... då drömde man sig bort...

Lyssnar på Ushers senaste genidrag "Moving Mountains" en låt som verkligen kommer till sin rätt när man ser videon som är helt otrolig. En tung låt, men fantastiskt bra! Usher är ju ett geni vad gäller både dans och musik. Kontrollen som han har över sin röst är få förunnade och det faktum att han verkar vara en rätt trevlig kille gör det hela mycket bättre!


För alla dessa ytliga människor där ute har vi ett passande ordspråk

"Det finns inget bättre skönhetsmedel än lycka."
Lady Marguerite Blessington

galet värre...

Okej jag får väl erkänna... jag har blivit galen i halsband och armband. Införskaffandet av detta började i stockholm en dag i mars tror jag och har sedan dess gått till ringar och skinnarmband av olika slag. Nu har jag dock flippat ut och skaffade mig ett armband för 300 dollar... tack och lov fick jag rabatt på 200 dollar så det kostade "bara" 100 dollar. Galet nog, men fint är det! Faktum är att det är den senaste trenden överallt tydlien och det är en kombination av rock och New-Age. Där stenen i armbandet står för olika saker. De kommer i alla möjliga färger och lädersorter och jag hittade ett som jag verkligen ville ge till en liten älva...som nog är klar med sin uppsats, hoppas det gick bra...

Sista dagarna har varit utan större strapatser, hård träning på gymet som nu också börjar innebära instruktioner i boxning från min capoeira tränare här och mestadels jobb. Massa fixande av papper och registrering av företag och liknande.

Till helgen väntar bland annat biobesök (sex and the city) hänga med Todd som är min personliga tränare och även bowla med hela bögklanen på kontoret. Det skall bli trevligt och spännade, inte varje dag man hänger med dem ut och bowlar. Bowling är för övrigt en av få sporter som jag känner mig okej med att förlora då jag faktiskt inte ser någon prestige i det hela... vet inte om det säger mer om min vanliga dåliga förlorarnatur eller om bowling som sport. ;)

Har precis kommit hem från gymet och en sen middag med carlos, idag var det underarmar, axlar och ben. Därefter ett "abstrength" pass... så man är lagom mör nu och skall bara in i duschen för att sedan försöka sova. Carlos och jag åt på Outback som är något av ett favorit ställe med goda stekar eller underbara sallader och deras specialitet "bloomin onion" är något så häftigt som en friterad lök som ser ut som en blomma, väldigt gott! Deras Key-Lime pie är också verkligen att rekommendera. Satt och pratade mycket om alla möjliga saker och Carlos öppnade sig verkligen och vi pratade om familjer, förväntningar, tankar och bekymmer. Riktigt bra!

I högtalarna spelas nu senaste albumet från One Republic, ni vet bandet som boostades av Timbaland i låten Apologize. Jag ville veta om de hade mer att erbjuda än bara som extra inslag till vår tids mozart. De har det... det är faktiskt ett riktigt bra album med många bra guldkorn som man vill lyssna på om och om igen. Låt som har fastnat hårt är Hearing Voices med tidigare nämnda One Republic.

Vet inte om jag är ensam om att ha sagt detta, tror jag verkligen inte men det är en tanke som ofta är med mig.... Godnatt allihopa och ni i Sverige sover säkert redan sött...

"Alla älskar något, därför måste alla vara vackra" Johannes...

I survived

Jaha då har man överlevt Memorial Day även kallad hip-hop weekend. Det var faktiskt första gången som jag kände mig något hotad när man gick igenom ett riktigt packat south beach och människor blev muddrade av polis överallt, spyor och fulla människor trängdes med kostymklädda vakter och hip-hopare delade ut sin musik överallt. Stora partyn med Nelly, Ne-yo och andra var överallt och köerna ringlade långa överallt! Själv gick man svettig genom stan med Equinox påsen över axeln, trött efter ännu ett pass på gymet och undrandes om man skulle behöva slåss på vägen. Faktum var att jag en gång knöt mina skor av den anledningen. Att man skulle behöva tvingas ta till våld, nej riktigt så illa var det kanske inte men tanken och känslan fanns där.

Igår var jag och Carlos på Indiana Jones filmen, den var inte så bra som man hade hoppats på. Nerven var borta och känslan av de gamla filmerna var inte där. Lite som Star Wars filmerna förlorade sin charm så hade denna också förlorat sin charm och dåliga alien referenser blandades med den röda fanans fruktade makt.

Massa nya tankar har smugit sig in i alla fall. Naprapat? Det kanske vore något, jag tycker det låter otroligt roligt och spännande, men samtidigt så är osteopat roligt också ;) Så många saker som man kan tänka sig att göra och vill fixa med. Men man får se vart livet leder en på den slingriga stig som man har tagit hittills så har man inte en aning vad som väntar bakom nästa krök, på gott och ont... Men något sådant vill jag verkligen syssla med. Att kunna jobba med sina händer och kunna hjälpa människor genom att trycka rätt och förstå hur rörelseorganen fungerar i samband med träning och vardagligt arbete. Massa ideer för sådant! Otroligt spännande!

Kom ganska nyss hem från ett pass på gymet, det var Cardio Kickboxning. Hade inte mycket energi idag men jag kämpade mig igenom det. Har även börjat använda mig av sandpåsar och slå på dessa ganska mycket. Riktigt bra faktiskt, tungt, jobbigt, hårt och terapeutiskt. Man slår och slår men påsen ger sig aldrig och till slut så kroknar man och orkar inte mer.

Lyssnar mycket på amerikansk Poprock just nu. Daughtry och Nickelback dånar ut ur mina nya pc högtalare som ger mindre ljud ifrån sig än mina datorhögtalare.... men man får väl vad man betalar för, de kostade 10USD.. så det var inte direkt hela världen. Det finns något charmigt över collegerock. Det är som att tiden går lite långsammare och verkligheten blir som från en fånig amerikanst high-school film, där svårigheter avlöser varandra och lycka mäts i hur man lyckats ta sig undan den senaste förödmjukelsen. Country lyssnas det en del på också faktiskt. Tobias sade att texterna är väldigt bra och när man väl kommer förbi sin ovilja att höra det så kan man faktiskt verkligen utläsa texter som har ett stort djup och man kan lättare förstå det otroliga engagemang som finns för denna folkmusik i detta land.

Ett något filosofiskt ordspråk denna kväll, då det tåls att tänkas på.

Om det är förnuftet som formar människan, så är det känslan som leder henne.
Jean-Jacques Rousseau


Tag hand om er alla och tänk på att älska er själva, för att verkligen kunna älska varandra.

big boys dont cry... but we do...

Hej igen.... Idag är en sådan där dag... full av längtan saknad, minnen och tankar. En sådan dag när man vaknar upp och undrar vad man håller på med. När man bara vill vara hemma och få allt att fungera att ställa allt till rätta och bara göra det som är bra. Kärlek skall vara roligt, jag håller med... det skall vara det roligaste och bästaste som man skall syssla med i sitt liv och det skall vara något som skänker glädje och energi. 1 plus 1 skall bli mer än 2... det är nog det som är det, man skall inte vara en vissnande blomma utan vara en blomma som sträcker sig efter ljuset i en relation. Man skall vara varandras blomma och sol... Shit vad jag saknar dig....varje dag varje stund, varje timma och varje sekund... Jag vill vara din sol och att du är min blomma.. älvan....

Vad har gjorts dessa dagar då? Igår så spenderade jag och Carlos hela dagen på SPA resorten the Standard som är ett hotell med en spa del, pool osv. Detta gjorde vi tillsammans med Jasmine och hennes pojkvän Glen, deras vänner Matt, Chris och Kelly. Jasmine är en av instruktörerna på gymet som jag lärt känna och hennes pojkvän träffade vi för första gången igår och han var otroligt trevlig. Så vi hängde där, badade och fick pedikyr!! vilket var första gången för mig... något udda då mina tånaglar är närmast obefintliga.... Så där stannade vi mellan 12-17 tror jag, gassande i solen och med mycket samtal om ditt och datt och pimplande Bellinis... Efter detta så gick faktiskt jag till gymet, Carlos ringde sent och sade att han inte skulle med. Därefter var klockan riktigt sent och alla var trötta. Jerome skulle dra till något franskt ställe och frågade om jag ville hänga med, men det var dags att sova tyckte jag... så jag kraschade runt 00.00 och vaknade inte förrän 11am idag...Segade ett bra tag sedan var det dags att ta sig till Carlos för han behövde några dokument från kontoret som jag fick leverera till honom. Sjukt mycket folk och väldigt varmt denna memorial day och hip-hop weekend. Väl hemma hos Carlos så stack vi ut och shoppade lite, eller snarare han shoppade. Jag luktade mest på Escada parfymer och drömde mig bort...

Efter detta stack vi och åt på ett turkiskt ställe... vilket också gjorde att man drömde sig bort, sedan så gick vi och bowlade och drack Margueritas. Väl efter detta då var klockan redan 10.00 på kvällen då ringde Jerome och tyckte vi skulle med till ett ställe. Men vi stack hem till Carlos och kollade på världens sämsta film som gick på TV, Zombie Strippers. Och ja den handlade exakt om detta... Zombie strippor som dödade alla sina offer. Förmodligen den sämsta film jag sett... inte mycket mer att säga om detta... Klockan är nu 00.30 och man ligger i sängen med ett glas vin och skriver några rader för er att läsa. Vet att det är Schlager hemma och de flesta har väl på ett eller annat sätt ägnat sig åt att titta på detta överallt i hela sverige. Jag vet att det säkert har skrikits en hel del på sina håll, orättvisa poäng har delats ut och man har svurit över att inte rätt låt har vunnit och alla pinsamma bidrag som fått visa den bästa sidan från varje land i europa.

Utanför dunkar hip-hop musiken tungt och AC:n har slutat fungera.. så det blir nog svårt att sova inatt kan man säga... av fler anledningar än de vanliga....

Snow Patrols Finish Line spelas i datorn och man tänker sig bort till en plats där det inte finns palmer utan granar och lövskog, där 25 grader är väldigt varmt och där lagom är den bästa beskrivningen på verkligheten...

"Vad är så speciellt med dig?" Strecket till Älvan....

Greys Anatomy again...

Idag såg jag på ett dubbelavsnitt av Greys Anatomy och jag kände att jag bara måste skriva ner en del av tankarna kring detta. Vad som hänt idag tar vi under morgondagen då dagen ännu inte är slut ännu.

( Bilden har jag faktiskt tagit själv ;) tycker den blev ganska bra)

Måste först ge en stående ovation till skaparna av denna serie då den verkligen berör på många sätt. Folk må tycka att jag är blödig eller töntig men jag var på väg att gråta sex gånger under dessa 90 minuter och jag grät faktiskt två gånger. Det intressanta är att det är av olika anledningar. Vid ett tillfälle gråter man av sorg och smärta, skapat av empati för rollpersonerna och deras kontext. Vid ett annat tillfälle gråter man av glädje för att en patient överlevt en operation och den glädje och tacksamhet som detta genererar över livet. Vid de tillfällen man nästan fäller tårar är det oftast över interaktionen av karaktärerna som drar en med över de händelserika fält som är deras vardag. Det får en att fundera och tänka över många saker såsom kärlek, vänskap, val, misstag, konsekvenser och allt annat som våra liv innehåller. Oftast relationer, då det är det som formar våra liv till det som är vad vi kallar vår vardag. Utan våra relationer till människor runtomkring oss så betyder ingenting annat särskilt mycket. Hur mycket pengar man än har kan man inte göra så mycket med dem om man är ensam på en öde ö....

Alla dessa tankar och funderingar tar sig ofta uttryck i denna serie då den som jag tidigare har nämnt är så otroligt välgjord och gestaltar sig med stort hjärta oavsett om det som visas klassas som rätt eller fel, ont eller gott. Det är relationshistorier med proffessionen som bränsle till sorg och glädje. Jag har fastnat helt och hållet för denna serie, kanske för att man ibland hoppas att ens liv var som en sådan serie, och ibland faktiskt känns som en sådan. En såpa som man själv har skapat. Problemet är väl att man inte kan se nästa avsnitt, man är själv med och skapar det.

Så med andra ord, jag är blödig och väldigt känslig... haha många killar skulle säkert skratta mig rakt i ansiktet och speciellt här där folk gör sitt bästa för att upprätthålla en fasad av något som de egentligen inte är.

Tag hand om er och sov gott denna fredag kväll....

"För människan finns blott tre stora händelser: att födas, att leva, att dö. Hon vet ej om att hon föds, hon lider av att dö och hon glömmer att leva."

Jean de la Bruyère

Kärlek?

Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek: "en stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".

Knasigt att man kan våga definiera något sådant som kärlek. Ett ord som inrymmer så mycket av vad det innebär att vara människa, att man överhuvudtaget kan göra det är stort i sig. Sedan att definitionen ovan kanske inte är det som alla tycker är kärlek, eller ens önskar är kärlek är väl en annan sak. Kan man säga att kärlek bör definieras på samma sätt som allt annat, att tillräckligt många rationellt kommer överens om vad det skall vara som vi väljer att säga är det största i vårt liv? Kanske är det så, eller kanske kan vi intellektuellt sätt komma överens tillsammans om något som verkar passa in lite grann och sedan sätta vår egen dialekt på detta uttryck? På ett eller annat sätt så kommer vi alltid välja vår egen definition på detta och det finns väl också många olika sorters kärlek?

* Kärlek till vår familj
* Kärlek till vår älskade
* Kärlek till våra vänner
* Kärlek till vår nästa

I religiösa sammanhang talar man också om olika sorters kärlek, eros, agape och philia vilket används inom olika sammanhang och termer. Där man kan se skillnader emellan köttslig, spirituell och själslig kärlek. Är det skillnad? Bör det vara skillnad? Jag vet bara att jag till slut har lärt mig att verkligen älska och förstå vad det kan innebära. Det är en stor lycka och en stor sorg. Att kunna älska men inte kunna ge...

Det fins inget som uppfyller oss så fullständigt som kärlek, som får oss att handla i storverk och göra mäktiga ting som kärlek. Ingenting som kan göras förståeligt av kärlek... det är oförståeligt irrationellt och helt fantastiskt. När bubblorna spirar och fjärilarna flyger i oss och vi inte vill annat än att få bekräfta och bli bekräftade av den människa som har blivit vårt kärleksfokus.... Det är något helt fantastiskt...

Jag vågar mig inte på ett mer uttömmande inlägg om detta idag, då jag har varken mina vänner här att diskutera med eller litteratur att hänvisa till, utan det får bli som en cliffhanger "to be continued" ;)

Avslutar denna nattliga skrift med mitt eget favoritcitat
"Ingenting är värt någonting om man inte har någon att dela det med"

Memorial weekend

Jaha, nu är det dags för ett stort jippo i Miami under helgen. Hip-Hop weekend eller även mer traditionellt kallat memorial day. Det är till minne av Martin Luther King, tydligen kommer en mängd afro-amerikaner hit då och lever loppan. Carlos och de andra är skräckslagna och planerar att barrikadera sig i sina hus under helgen och inte ta sig ut. Själv hade jag tänkt springa omkring och ta kort, men de sade barskt nej till denna tokiga ide då jag förmodligen kommer bli nerslagen eller värre om jag skulle göra det. Så ja.. Carlos föreslog att jag skulle sova på hans soffa om jag skulle bli rädd och att vi kunde slåss mot alla främlingar osv. något galet och överdrivet men vad vet jag, jag har aldrig upplevt detta tidigare så man har inte någon riktig aning vad som väntar. Tydligen kommer bland annat Nelly med flera att uppträda på klubbar runtom i stan.

Träningen går framåt, speciellt capoeiran är riktigt bra nu. Då jag i princip har privatklasser två gånger i veckan och möjlighet till mera inom kort så gör det faktiskt att jag börjar utvecklas igen vilket är väldigt trevligt. Är även väldigt konsekvent med den övriga träningen vilket är mycket bra.

Har börjat sträck se på en serie som heter DEXTER. Handlar om en sociopat som dödar mördare och han är allmänt charmig och cool. En väldigt bra serie som faktiskt har många intressanta diskussioner och sidospår. Dock är den emellanåt ganska hemsk och skrämmande då man får se en del detalj"ritual"mord. Tydligt är dock att den är gjord med ett stort allvar och man får sig verkligen många tankeställare vad gäller både det ena och det andra och ibland kan man till och med känna igen sig i denna något galna sociopat. Vet inte om det är riktigt bra....

Idag var John P ganska irriterad, det skulle tydligen komma en ägare till huset och han var än mer stressad än vanligt. Jason och Jonathan försökte hänga med i hans stress, men Carlos bara rycker på axlarna och säger "relax". Själv blev jag ivägskickad för att omhänderta en annan byggnad och fixa en del med en av hyresgästerna där. Den sjuka värmen idag gjorde att man svettades som en gris och det bara rann bokstavligen om en när man gick längs kvarteren på south beach. Orkar inte skriva något längre och vettigare inlägg idag så det får helt enkelt bli detta korta och något kaotiska inlägg.

Musiktips, har precis nyligen börjar lyssna på Snow Patrol. Låtarna som har fastnat hittills ordentligt är "Chasing Cars" och "You could be happy" vilket påminner mig om ett viktigt inlägg som jag skall skriva, men det får bli en annan dag. Snow Patrol är lagom deppig alternativ pop som har ett trevligt sound som fastnar på den ledsna delen av musikörat och med melodier och röster som tar en tillbaka till det svenska bandet Granada. Lyssnar även sönder Ushers senaste hit "Love in this club...." gud vad man tänker mycket när man lyssnar på den. Usher är ju ett geni både vad gäller dans och musik och denn gång har han verkligen lyckats igen!

Nej dags att ränna iväg till Equinox, dvs gymet och låta den där kroppen slita igen. Idag är det axlar, ben och ett 30 min ABSTRENGTH pass som gäller.

Saknar er alla därhemma

Något deppigt ordspråk idag, men ändå väldigt sant...

"Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar" Stig Johansson

Före... och Efter

Okej då är det dags... eftersom man nu tränar så mycket här och faktiskt är en hel del i solen så kan man förvänta sig att jag skall förändras fysiskt och inte bara psykiskt under denna vistelse.

Jag kommer komma hem som en bättre människa. Med fokuserade tankar på att bli en bättre vän, pojkvän och kollega än vad jag någonsin varit tidigare. Att komma fram till vad man vill göra, hur man skall göra det och lägga upp en plan för det som skall vara livet. Viktigt att ha mål antar jag? Hur skall man kunna försöka nå stjärnorna i sitt liv om man inte ens vet vilket håll man skall titta åt. Därför måste man nog bestämma sig för vissa saker och försöka se konsekvenser av varje handling man gör och även om man gör fel, för det gör man och kommer att göra så måste man i alla fall vara människa nog att inse sina misstag, felsteg och göra det bästa man kan av det. Det sägs att allt ont också för något gott med sig, jag är inte benägen att hålla med om det... men man kan hoppas, sträva och försöka se att så är fallet. Kan man lära sig av sina felaktiga handlingar i livet, då kan man säga att den förändring som detta skapar hos dig verkligen är av godo då den kan innebära att du blir en bättre människa. Att kunna se detta och våga acceptera detta är dock inte helt enkelt. Trust me, I know... men självförödmjukelse, självömkan och att vältra sig i sin egenskapade sorg är inte attraktivt för någon. Varken för dig som person eller för dig som medmänniska. Hur skall andra kunna se dig på riktigt om du har murar omkring dig som du har byggt upp av din smärta. Ditt eget sinnesbyggda arcatraz....

Men tillbaka till fysiska förändringar... Kortet ni ser här togs för två veckor sedan. Lägg märke till den röda randen på magen, det något plufsiga ansiktet och den blekfeta huden som sätter skräck i alla Miamibor när den visar sig på stranden. Det kommer förhoppningsvis att vara en annan Johannes som speglar sig i glansen om två månader. Där blekfetheten är borta och istället står en ung man med en blick som slår fullständigt övertygar om att här står en man med fötterna på jorden och blicken riktad mot sina stjärnor. Spelande muskler och blont hårt som böljar i vinden med blekta tänder som ler ett leende som slår de flesta andra. HAHA! Jag kan nästan se det framför mig, jag kan dock inte garantera resultatet jag kan inte heller garantera att nästa bild inte kommer vara arrangerad med allt från smink till uppumpning av muskler och även photoshop. Allt för att skapa en illusion om att jag inte bara har ändrat attityd till livet och allt som är viktigt för en utan att man faktiskt har tagit hand om sin egen kropp. Att ta hand om sig själv är inte bara att prata, vara social och se människor i ögat. Det är att vara stolt över sig själv och veta att man är älsvärd. Det är nog det viktigaste av allt! Att veta att man är värd att älskas!

Musiktips, Fergies låt "Big girls dont cry" riktigt bra faktiskt och inte alls som hennes övriga låtar utan faktiskt en som greppar tag i en. Andra valet idag är Snow Patrols "Chasing Cars", som också den har ett djup som verkligen slår en ur stolen när man lyssnar aktivt. Återigen två låtar som kan skänka tårar till ögonen, men det är verkligen två låtar som gör en mycket på gott och ont.

"En sak som vi aldrig kan få nog av är kärlek, och den sak vi inte ger tillräckligt av är kärlek."
Henry Miller

Away...

Hej alla, sorry att jag inte har skrivit på ett par dagar. Men det har helt enkelt varit så att jag inte har varit vid datorn. Tobias, en av mina bästa vänner har varit och hälsat på och vi åkte ner till Florida Keys. Det är de öar som ligger i allra sydligaste Florida där man kan se soluppgång och solnedgång. Key West som är en superkänd ö, där de sydligaste punkterna i det kontinentala USA ligger och där solnedgången tydligen är som ett fyrverkeri där alla känslor blandas och man får se världens underverk på olika sätt. Tyvärr var vi inte nere på Key West på kvällen utan endast under dagen. Vi fick se fina hus, äta bra mat och testa deras Key Lime Pie (som var väldigt god). Vi åkte också på tur i everglades som är en enorm träskmark, nationalpark. Där kan man se delfiner och sjökor, hajar och rockor. Vi såg nästan allt, utom delfinerna men jag planerar att snart åka ner igen och få simma med delfiner!

Tobias hämtade mig i Miami på torsdag eftermiddagen, fredag så var det the Keys, lördag så åkte vi till everglades och på en prime outlet dvs där man kan köpa bra kläder billigt. Jag hittade faktiskt en hel del, så det var trevligt. Därefter tog vi vårt pick och pack till Miami och jag fick visa honom lite av staden. Vi gick runt längs stranden och längs ocean drive och tittade på palmer och pratade som mest. Åt middag och satt och pratade, vi var båda ganska trötta så man gick och lade sig ganska så tidigt även om jag satt uppe och kollade på senaste greys avsnittet ;) Det måste man ju göra.

Idag är det söndag, Carlos familj har åkt och nu skall vi hitta på massa saker. Jag har en ganska lång lista som behöver bockas av. Den innehåller alltifrån delfinsim till fallskärmshoppning. Så det kan tänkas bli ett par äventyrliga veckor. Så jag måste lägga upp en plan för detta och se vad Carlos kan tänkas vilja hitta på.

Två riktigt bra låtar för tillfället, John Mayer "Say" och Sarah McLachlan "Angel". Lyssna på dem om ni vill höra riktigt bra musik, kan dock inte garantera att ni inte börjar gråta när ni lyssnar på dem.

"Alla våra drömmar, var blev de av?
Vi lär oss leva vidare med det vi har.
Alla våra drömmar, som ingen tycks förstå.
Vi låtsas att vi glömt dem, och sen fortsätter vi gå." Ratata

The Bodies

Igår så var jag, Carlos, Alexis och dera farmor ute på en spännande utflykt. Vi åkte til Fort Lauderdale och tittade på en världsberömd utställning som heter The Bodies. Det är en utställning med människokroppen och varje sak man tittar på är faktiskt en riktig människa. Alla delar, hjärtan, organ osv är riktiga och har tydligen preserverats med en speciell metod för att man skall kunna titta på dem i det öppna. Som statyer står de olika preparaten och man får titta och se hur människokroppen verkligen ser ut. En hel del information stod att få veta om respektive organ eller del som man tittade på. Hur muskler fungerade, hur hjärtat fungerade osv. Väldigt spännande men faktiskt en något äckelmagad känsla efteråt. Eftersom allting var riktiga människokroppar så kände man en lagom äckelhet över att ha tittat så nära inpå allting, samtidigt en stor fascination över att man faktiskt fungerar som människa. Helt otrolig utställning som sagt och samtidigt skrämmande att se dessa dockliknande människor faktiskt bestod av riktig hud, muskler, organ och allt annat fantastiskt som vi alla består av.

Efter denna utflykt som varade till sena kvällen så begav vi oss till restaurangen Outback där det serveras härliga stekar med ångkokta grönsaker, riktigt trevligt med andra ord. Därefter var alla ganska trötta och begav sig hemåt för att sova.

I lördags var vi faktiskt även ute och tog några drinkar, det var mitt första besök på en klubb i miami och det var snyggt. Det faktum att det var en renodlad bögklubb gjorde intrycket av att man verkligen är på Miami Beach ännu större. Trevligt att bara sitta och prata och ta det lugnt, dricka dåligt gjorda Gin o Tonics och prata med Carlos och hans vänner.

Den kommande innebär nu träning, träning, jobb och på fredag kommer Tobias för att ta med mig till Everglades vilket skall bli riktigt roligt! Åka träskbåt och se på krokodiler.

"Att slåss med troll, befria prinsessor och döda varulvar, det är att leva." August Strindberg

Miami People

Har ni någonsin hört uttrycket att man skall titta på skyltdockorna för att verkligen få reda hur människorna på plats ser ut?

Nej jag har inte hört det heller. Hurdana är egentligen Miami borna då? Ja de flesta av manligt kön verkar vara homosexuella, kvinnorna är i största majoritet smala med stora bröst och skall man döma av ovanstående uttryck så är det faktiskt i mycket och mån så där som de ser ut. Helt knäppt, men faktiskt sant. Så det är ovanligt konstiga människor som man ser här, alla är så stora eller så vältränade eller "vackra" att man faktiskt blir helt knäpp. Det verkar inte sant som de ser ut, utan det blir mest ett skräckkabinett. Man tänker tillbaka på Sverige och att vi är bortskämda med hur vackra våra kvinnor är. Faktum är att det är sant, vi har otroligt vackra människor i Sverige för att vi bibehåller vår naturliga skönhet. Vårt naturliga sätt att se ut och betonar bara de egenskaper som vi redan har.

Diskuterade mycket av detta med Carlos och han håller helt med och han gillar europeer därför att vi faktiskt inte är så ytliga, utan har kontakt med våra känslor och ett större djup än många av våra amerikanska bröder. Att vi svenskar faktiskt har ett ganska stort djup och kontakt med våra känslor än vad många andra människor i andra kulturer har. Så det är tydligen ett stort plus att vara europé, dock handlar allt tydligen om pengar här i Miami så då kommer man inte så långt ändå kanske. ;)

Sorry att jag inte har skrivit på ett tag, men det har varit mycket jobb och mycket funderingar. Men nu skall vi försöka att bidra till bloggen igen på ett mer kontinuerligt sätt. Det finns många tankar och funderingar på allehanda ting.

Passande ordspråk på denna något sanslösa livsstil...

"Pengar kan inte köpa lyckan, men man får möjligheten att välja sitt eget sätt att vara olycklig."

Tänkvärda tankar....

Livet som singel i Miami har sina goda sidor. Jag erkänner att jag haft tufft, stundvis väldigt jobbigt. Men för några dagar sedan bestämde jag mig för att använda denna tid på rätt sätt och ta hand om mig själv. Jag märker att jag behövde tid att tänka, gå igenom mitt liv, se mina goda och dåliga sidor etc. Jag behöver veta vad jag vill göra med mitt liv.

Hade ett långt samtal med en vän häromdagen som väckte massa tankar hos mig. Jag har inte varit så bra som jag hade velat, men vem är väl alltid det. Ibland känns det som att jag har låtit egoismen ta över och glömt bort de viktiga saker i livet. Det är helt sjukt, ibland är man så dum att man behöver känna att man förlorar något/någon för att inse vilket värde det/den hade. Varför är man så dum egentligen?

Men nog om det, jag vill dela den glädje över att ha fattat ett viktigt beslut. Som sagt jag har funderat mycket på sistone, rannsakat mig själv och till slut har jag kommit fram till några slutsatser som jag vill ska prägla mitt liv framöver. Jag behövde ett mål för mitt liv, något som ger det mening och som fyller mina dagar. Självklart är lyckan det jag är ute efter men hur konkretiseras detta, vad är lyckan för mig, vad är jag ute efter? Många frågor blir det. Jag har hittat ett svar och fattat beslutet att detta bör vara meningen för mitt liv. Här kommer det:

”Jag skulle vilja bli en sådan person som att dagen jag dör kan jag höra min fru säga att jag var den bästa make hon någonsin kunde ha haft, mina barn att jag var den bästa pappa de någonsin kunde ha haft, mina vänner att jag var den bästa vännen och mina kollegor att jag var den bästa arbetskollegan”

Så vill jag att mitt liv ska se ut. Jag vet att sånt inte är fallet just nu, att jag har en lång väg att gå, men det kommer att bli mitt livsprojekt, mitt äventyr. Ser jag på vad jag har gjort på sistone och hur jag har bettet mig så är det självklart att jag är långt borta från målet. Jag vet också att jag inte kan uppnå målet själv, därför blir det avgörande att vara ödmjuk och be de som jag bryr mig om och som bryr sig om mig om hjälp. Men jag vet att med er så hjälp kan jag komma dit. För finns det något större än att göra de man älskar lyckliga? Jag borde be så många om ursäkt för att jag inte har gjort så fullt ut innan. Men som tur är så lär man sig i livet och tittar framåt.

Jag vet jag kommer att fela ibland och att göra rätt ibland. Men det enda jag kan lova är att jag ska anstränga mig så mycket jag kan och lite till för att uppnå detta mål för det är min största önskan.

Ni ser, de här dagarna börjar ge resultat och kanske hinner jag att se mera saker jag måste ändra på och mera saker som ger värde till mitt liv. Jag kommer att skriva ner flera av mina tankar när de mognar.

"Love is so many splendid things, all you need is love" Ewan McGregor Moulin Rouge

Just one of those days...

Igår var ingen bra dag. Det var en sådan där dag när man känner att allt är fel, att valen i livet är fel och att man själv är fel. Inget roligt med sådana dagar där man känner sig värdelös och ledsen och helt enkelt inte kan ta tag i saker och ting. Men det kommer väl sådana dagar då och då, det är väl så livet är, som en våg... dynamisk och rörlig och man vet aldrig var man kommer hamna därför att man är beroende av havet runtomkring sig.

Idag är det tisdag, tror jag... ;) Jo det är det, så svårt att hålla koll på dagarna här då de bara rinner iväg i rasande fart och snart har jag varit här i två veckor. Det känns lite knasigt, två veckor är typ en halv månad och en halv månad är 1/6 av min tid här. Det går snabbt verkar det som, kanske lite för snabbt? Skall jag hinna bearbeta mig själv? Skall jag hinna med att ta itu med mig själv. Mycket har jag faktiskt redan kommit fram till. Jag vill läsa till sjukgymnast, det är jag verkligen bestämd i och jag vill samtidigt läsa in en massörutbildning. Även skaffa mig lite erfarenhet med att jobba på gym, så man får se hur man skall lägga upp detta när man kommer hem.

Jag vill också bli en bättre människa. En person som är trofast, respektfull, ger andra hopp och att kunna vara 100% för den jag vill älska. De saker som har hänt i mitt liv den senaste tiden har ställt saker på sin spets och fått mig att inse att jag vill och kan vara den bästa som jag kan vara, men det måste börja hos mig. Att finna lugnet i att jag själv duger som jag är och att det räcker med bara mig, jag är det viktigaste i mitt liv! Jag vill kunna hjälpa andra att må bättre, må det vara psykiskt eller fysiskt men den delen har alltid funnits där på ett eller annat sätt att kunna hjälpa andra.

Det blir så tråkigt om man gör saker för pengar, det blir så tråkigt om man jobbar för att kunna konsumera, det blir så tråkigt om man inte har andra människor i åtanke när man tar sig an det som man skall jobba för varje dag. Man kan nog egentligen jobba med vad som helst, men det handlar verkligen om vilken inställning man vill ha till det hela. Vad jobbar jag för? Vem jobbar jag för? Hur vill jag att min arbetssituation skall vara? Frågor som kan tyckas självklara men som verkligen inte är det för många, då man bara går till jobbet varje dag utan att reflektera och arbetar för att dra in sina slantar till slutet på månaden. Får inte arbetet mer värde om man kan jobba för någonting? Må det vara ett intresse, eller en dröm eller sin familj, men att ändra fokus på syftet till sitt arbete kan nog vara en nyckel till framgång på många sätt.

Idag väntar arbete och träning, möjligtvis kanske också en hårklippning då det börjar forma sig som en svamp runt mitt huvud nu, håret alltså.

"You know, whenever anyone says something really funny and I laugh I always look around to see if you think it's funny too. Even when you are not there, I look around." George Greys Anatomy

The Mall

Igår så tog vi oss ut till ett "Super Mall", Aventura hette det. Det var sanslöst vad stort det var, man kunde gå därinne i timmar och åter timmar utan att hinna med att se alla butiker. Där fanns i princip allt. Apple butiker, Bang & Olufsen, Macy's, bloomingdales... osv osv...väldigt väldigt många och stora butiker. Jag och Carlos stod inte ut mer än ett par timmar, tack och lov blev hans lillebror sjuk så vi behövde inte vara kvar ;)

Min dag igår bestod av att gå i mässan, jag trodde jag skulle komma till den rätta men det visade sig att jag återigen hamnade i den spanska, dock fick jag nu församlingsbladet så förhoppningsvis kan jag ta mig till en mässa som jag förstår nästa vecka. Därefter spenderade jag ett par timmar i solen och tvättade alla mina underkläder som går åt väldigt fort här i och med att vi tränar så mycket, sedan så drog vi iväg till Aventura. Därefter var klockan nästan 20.00 så jag låg och slökollade på tv tills jag somnade.

Det är intressant och väldigt tydligt med kontrasten gentemot amerikanens "everyday-life" och den stillhet som finns i kyrkan. Eftersom de två är så otroligt olika så är det väldigt stor skillnad på hur man upplever mässan här. Där Sverige har ett lugnare klimat som inte drivs framåt av överflöd som största drivkraft så upplever man inte mässan som så kontrastfylld till vardagen. Här däremot slåss man av kraften i det enkla kontra överflödet. Man ställer sig frågan, vad är livet värt egentligen när man drivs av att bara vilja konsumera mera?

Ny vecka idag, jag ser nog mest fram emot alla träningspassen. Där man kan tvinga sin kropp att slita och verkligen få ta ut sig. Idag blir det styrketräning och capoeira! Vilket är perfekt, man kan köra en timma styrka och därefter en timma capoeira för att verkligen se till att man blir trött. Innan detta skall det jobbas, blir väl en hel del pappersarbete idag och man skall fixa med både det ena och det andra. Så denna dag kommer nog rinna på i rask takt. Som jag sade tidigare så är också Carlos lillebror Alexis och hans mormor här och skall stanna i två veckor. Carlos är lit desperat för han vet inte riktigt vad han skall hitta på med dem. Alexis är cool, 20 år gammal och väldigt rolig, hans engelska är dessutom okej vilket gör att man kan prata en del. Mormor som jag inte ens lärt mig namnet på är dock gammal och väldigt ledsen då henns man gick bort för två månader sedan. De är här på rekreation får man väl säga, Carlos blir lite stressad men jag får väl hjälpa honom så gott jag kan med det hela.

Jetski är det som står nära på agendan också. Då både jag och Alexis vill göra detta kommer det nog att tas tag i den närmsta tiden och det skall bli riktigt roligt! Sedan vill jag även försöka mig på att kitesurfa. Får väl se vad det kostar att hitta på sådana saker, men det vore faktiskt väldigt kul att lära sig det.

Nej det är väl dags att ta tag i sig själv och stiga upp ur sängen, äta frukost och se till att även denna dag blir produktiv!

"Allt som vi verkligen älskar är oersättligt, och allt som vi kunnat tänka oss ersätta har vi aldrig i sanning älskat." Henrik Jonsson

Musikaler..

Musikaler, särskilt på film har alltid rört mig lite extra. Jag tänker på sådana filmer som RENT, Moulin Rouge och eventuella Disneyfilmer. Jag blir alltid lite extra rörd och känslosam när jag ser på sådana. Det finns någon sorts otrolig intensitet i att framföra sitt budskap med musik och sång. Jag tycker själv mycket om musik, både att lyssna på och framföra och kanske tycker man därför också extra mycket om att se människor och känslor föras fram på ett melodiöst och varierat sätt.

Särskilt RENT tycker jag mycket om. Jag var väldigt skeptisk till filmen till en början, men sedan krossade den min illa grundade fördomar och svepte med mig på en musikalisk resa där hopplös kärlek och sorg var ledmotiven men där viljan att glädjas fanns som en fana högt över ödslighetens och hopplöshetens land. En underbar musikalisk upplevelse och en emotionell färd genom människors livsöden som med all säkerhet är sann på ett eller annat vis någonstans i världen.

I Moulin Rouge är det den klassiska visan om den utomstående fattige mannen som blir förälskad i den undersköna kurtisanen som bara vill ha pengar. Men han lyckas visa henne kärleken till människan och till varandra, men där sorg, sjukdom, andras intressen kommer emellan deras kärlek och de får ständigt kämpa för att få vara tillsammans. Här blandas galen musik till vackra ballader och det är några av de starkaste filmögonblicken tycker jag (nu kommer folk säkerligen verbalt halshugga mig) när de två huvudkaraktärerna sjunger sin sång "Come What May" till varandra. Det är en total kärleksförklaring som är otroligt stark, dessutom är sången väldigt vacker. Jag brukar själv springa runt och sjunga på den när man känner väldigt mycket...

"Never knew I could feel like this, like I've never seen the sky before.
Want to vanish inside your kiss, cause everyday I love you more and more.
Listen to my heart can you hear it sing, telling me to give you everything.
Seasons may change, winter to spring
But I love you, until the end of time
Come what may...."

Moulin Rouge, Come what may

Återigen kanske man kallar detta självplågeri? Må så vara, men jag tycker väldigt mycket om de där filmerna och känslorna som de bringar fram ur en. Även om man ofta sitter och gråter när man ser dem så är det "härliga tårar" som kommer och man känner en sorts tacksamhet över det man själv har och samtidigt vill man åt denna fullkomliga kärlek som människorna i dessa filmer känner till varandra. Avund och glädje blandas samman och man känner en längtan...Längtan är ett ord som rymmer väldigt mycket. Förväntan, kärlek, förtröstan, respekt och tillit. Att säga jag längtar efter dig till någon innebärt så otroligt mycket och det skall det göra.

Nej nu är det dags för mig att gå upp, äta frukost och ta mig till kyrkan!

Ha en fin dag!

"Suddenly the world seems such a perfect place, suddenly it moves with such a perfect grace.
Suddenly my life doesnt seem such a waste, it all revolves around you.
And there' no mountain to high, no river to wide, sing out this song and I'll be there by your side
Stormclouds may gather and stars may collide
But I love you, until the end of time
Come what may"

Moulin Rouge, Come what may

Greys Anatomy

God morgon, har precis avslutat min morgon ritual med att kolla på lite film. Det brukar bli att jag somnar till någon film så får jag se klart den sedan på morgonen. Idag var det National Treasure 2 som avslutades denna tidiga morgon. Har i dagarna även tittat på två avsnitt av greys anatomy, som faktiskt är så bra att man kan ägna den ett inlägg.

Som alla säkert vet så handlar greys anatomy om ett sjukhus och dess olika läkare. Det är den mest medicinskt korrekta serien om sjukvård som finns tillgänglig, där både termer och nya operationer alla är baserade på medicinskt dokumenterade fall. Nog för att det är spännande med alla fantastiska ingrepp som de gör, men det riktigt intressanta är såklart relationerna emellan de olika personerna i serien. Där kärlek sorg och glädje ständigt är återkommande ämnen. Det som är väldigt intressant är också att de gör läkarrollen otroligt mänsklig, där proffessionen ofta får slå tillbaka för emotionen. Där en människa blir engagerad i de fall den tar sig an och inte bara ser sina patienter som jobb, utan verkligen som människor. Det är både en styrka och en svaghet och det speglas väldigt bra och tydligt i serien. Jag har blivit så blödig numera så jag gråter nästan i varje avsnitt, dels för att det är så emotionellt starkt och dels för att hon såklart älskade greys anatomy och det är många minnen som kommer tillbaka då, självplågeri skulle säkert några säga jag kallar det minnesfrossa.

Jag kan verkligen rekommendera denna serie till alla som är intresserade av relationsdraman, med viss vinkling på humor och ändå sarkastisk underton, samt stor del av sorger. Där sorgen speglas i såväl misslyckade operationer som katastrofala förhållanden och ofta är det svårt att se var det ena börjar och det andra slutar, vilket på något sätt skapar en ännu större förmedling av sorgen och glädjen som människor inom sjukvården får och kan uppleva varje dag. På något sätt känner man igen sig i väldigt mycket i sorgerna och smärtan, men också i glädjen som de alla upplever.

Jag tycker mycket om att diskutera film och musik. Kanske mest film och filmserier, tycker det är roligt och intressant. Häftigt att se saker som andra har skapat och tänkt till för att verkligen få allting att fungera i en tv-serie, all forskning som behövs för att man skall överhuvudtaget kunna producera något och alla människor som måste jobba stenhårt för att resultatet skall bli så bra som möjligt och det enda vi kommer ihåg, är stjärnorna i respektive film eller serie. Konstigt värre, men det är inte för inte som de har långa eftertexter till varje film man ser ;)

Idag skall det jobbas på den där icke-existerande solbrännan och jag köpte en sådan där solskyddsfaktor igår som skall hjälpa mig att åstadkomma underverk med min blekfethet. Fick igår också reda på av min personliga tränare att P Diddy, Matt Damon och mickey rourke bland annat tränar på samma gym som mig. Så det är lite roligt, mickey rourke har vi redan stött på. Han går runt som "stuck in the eighties" med jeans, solglasögon inomhus, håret fult uppsatt och ser allmänt brötig ut. Så det är ganska humor.

hoppas ni får en bra dag, jag skall äta frukost och ge mig ut i solen!

"You know how when you were a little kid and you believed in fairy tales, that fantasy of what your life would be, white dress, prince charming who would carry you away to a castle on a hill. You would lie in bed at night and close your eyes and you had complete and utter faith. Santa Claus, the Tooth Fairy, Prince Charming, they were so close you could taste them, but eventually you grow up, one day you open your eyes and the fairy tale disappears. Most people turn to the things and people they can trust. But the thing is its hard to let go of that fairy tale entirely cause almost everyone has that smallest bit of hope, of faith, that one day they will open their eyes and it will come true."

Dr Meredith Grey, Grey´s Anatomy

Vänskap...

Detta med vänner är något otroligt. Jag har aldrig under hela mitt liv fått veta att mina vänner betyder så mycket för mig som de senaste fyra månaderna. Det sägs att dina riktiga vänner visar sig när du har det svårt och man måste ställa upp för varandra. Jag kan med säkerhet säga att det är sanning. De sista fyra månaderna har människor som man både förväntat sig skulle ställa upp, de har gått åt sidan. Men också personer som helt oväntat har kommit som en räddande ängel och funnits där när ingen annan orkat hålla dig uppe, inte ens du själv.

Särskilt under denna tid har faktiskt de människor man sett som sina närmaste vänner verkligen funnits där och ställt upp för en. De har varit där i vått och torrt och den sista tiden har det mest varit vått. Tårar har runnit, ord har farit fram och tillbaka, irritation har vuxit. Men så här på andra sidan jorden så är det med en form av stolthet över mina vänner som jag fäller en tår så här tidigt på morgonen. En otrolig tacksamhetsskuld och en känsla av att jag vill hjälpa er någon gång, dock hoppas jag att aldrig behöver hjälpa dem ur så tunga kriser som den jag befinner mig i. Där svärtan i livet har spritt sig till allt och färgerna har försvunnit, solen täckts för och känslan av glädje förtvinat till förmån för sorg och skuld. Men då har de funnits där. Mina vänner, lyft mig upp och burit mig när jag inte orkar gå. När barnet inom en tagit sig ut och visat att jag behöver fortfarande bli omhändertagen, jag klarar inte detta själv. Så det är med en stor eloge och kärlek samt respekt för mina vänner som jag tackar er för allt ni gör för mig. Att ni tar er tid till mig, att ni orkar lyssna på ett ältande som aldrig tar slut.

Jag har sanslös träningsvärk idag, i benen framför allt. Känns som att jag knappt kan använda dem. Men det skall nog gå, tack och lov har jag lite Zon med mig som kan användas i sådana här nödfall ;) Idag är det fredag och det verkar bli jobb, skall ta mig ut i solen en timma eller två är tanken, privat tränings session kl 19.00 och sedan är klockan runt 21.00. Frågan är om man skall ta sig en drink på en av de otaliga barerna eller bara sova? Det återstår att se.

Tack ni alla som finns där för en, uppskatta varandra ty man vet aldrig när det man älskar rycks ifrån en antingen av konsekvenser till ditt handlande eller av orsaker som man inte kan styra över.

"Den egentliga kärnan i all vänskap och kärlek är detta, att man lika gärna delar sin väns lidande som hans glädje."

Droste-Hülshoff

god morgon....

Argh... Man börjar vara riktigt seg på morgonen nu. Om det är för att jag har kommit in i tidsrytmen här och min morgonseghet har kommit tillbaka eller om det är för att jag helt enkelt kör slut kroppen på kvällarna vet jag inte riktigt. Men trött är jag i alla fall och jag har till och med börjat snooza på morgnarna.

Igår så var vi och tränade igen och det var bara jag och Carlos, Jerome orkade inte hänga på för han var trött eller något. Vi körde på ordentligt vilket var väldigt bra! Efteråt så bjöd carlos mig på en grymt god restaurang där vi satt och pratade. Det är väldigt bra faktiskt, jag och Carlos kommer väldigt bra överens och kan verkligen prata om allting. Det som gör att jag är ledsen, han delar med sig av svårigheter från sitt liv och man får faktiskt ett riktigt bra utbyte och att bara ha någon som lyssnar ordentligt på en känns otroligt skönt. Så vi pratar ofta och länge, vilket är väldigt bra. Han är väldigt givmild och otroligt snäll. Verkar som han ställer upp för de flesta väldigt mycket. Dessutom gillar han att träna stenhårt, vilket gör det lättare för mig att ta mig till gymet fem dagar i veckan ;) Väldigt skönt som sagt att ha någon som jag kan prata med och lätta saker och ting när det känns jobbigt. Carlos bror och farmor kommer på lördag. Det blir spännande och då tvingas man lära sig spanska.

Idag väntar jobb igen, jag borde väl ta mig ut och springa egentligen men jag orkar verkligen inte. Mina ben känns som gelé och det skall tränas ikväll. Måste se till dock att komma ut i solen lite mer nu, så att jag inte bländar folk med min blekfethet ;)

Har börjat skriva en lista också på saker man skall göra, Jetski, Salsa, seaquarium och sådant. Så att man verkligen tar chansen att se och göra lite roliga saker. Kommer väl bli lite mer turistigt så till vida att man får besök i och med att man själv kanske inte vill dra med en miami bo på sådana saker som är deras vardag.

Saknaden efter vänner och familj har faktikst tonats ner lite grann. Man vet att de finns där och att de tänker på en. Men saknaden efter den man älskar har inte förändrats ett dugg. Det är exakt samma längtan som jag varje dag vaknar upp med och önskan om att få vara med den människa som jag vill dela allt med. Det gör det svårare att man är på andra sidan jorden, eftersom jag helt enkelt inte kan finnas där men samtidigt så blir saknaden mycket större då jag vet vad jag vill och inte ens kan få se henne, prata med henne eller röra vid henne...
Det är en stor sorg och den största saknaden.

Hoppas att solen fortfarande lyser för er därhemma, här i sola-land verkar den alltid lysa.

"Att leva utan att älska är ej att leva ett verkligt liv." Molière