Home Alone

Då var man tillbaka i Sverige, och det känns ungefär som att man har vaknat upp ur en dröm. Jag var borta i två månader och nu är man tillbaka. Med ny energi och redo att ta sig an de utmaningar som livet har i beredning för dig.

Hade en intressant flygning bredvid en äldre kvinna vid namn Cordelia. Hon var väldigt mycket för det här med holistisk helning och vi pratade mycket om att diet, träning, att använda sina energier på rätt sätt och hon uppmande mig mycket i det att använda min sorg som en enerigkälla och verkligen försöka att drivas av den istället för att låta den sluka min och mina vänners energier. Så det var en intressant flight med bra utbyten och en bra dialog.

Det var ett sorgligt farväl av Carlos och grabbarna och det känns faktiskt som att vissa av dessa människor kommer vara vänner som följer med en långt framåt. Fantastiskt att man kan möta så godhjärtade människor i en stad som är så fullkomligt besatt av sex, pengar och status. Här finns de guldkorn och jag är otroligt tacksam över att jag träffade några av dem.

Kommunikation, hur viktigt är inte detta? Det sätter fundementet för så mycket som vi gör och har. Det ser till att relationer fungerar i vått och torrt, det gör vårt arbetsliv enklare och det får människor emellan att skapa och förstöra. Jag har lärt mig mycket vad gäller att kommunicera. Att finna ett lugn i samtalet och verkligen både lyssna och ta del av kommunikationen emellan människor. Det handlar inte om mig längre, det handlar om oss. Det handlar inte om jag, det handlar om vi. Att vara i en relation och verkligen kommunicera, det är något otroligt vackert som jag en dag verkligen hoppas få uppleva. Så slå ett slag för mer kommunikation. Prata med varandra, vare sig det är i arbetslivet, med vännerna eller med din älskade. Prata med varandra och upptäck att känslor och allt i livet får ett större värde och att det du delar med dig av ger så otroligt mycket tillbaka.

Känslan av att vara hemma? Rädd? Skrämmande? Ja, mycket.. men jag fungerar. Jag kan jobba hårt, jag har mycket ideer och har en del planer. Det som gäller då nu är att börja beta av det en och en. Att verkligen försöka klara av de mål man har satt upp sig för och påbörja återigen den långa resa som vi kallar livet, som verkligen inte är enkel men som visar oss så mycket vackert. Och det största av allt.. tänk att vara kär och bli älskad tillbaka... så otroligt fantastiskt ;) men det vet säkert många av er redan. Men jag kan säga er att när man finner den där speciella känslan på riktigt... det är inte alla som gör det, men då är det något som överstiger livet självt.

Skall försöka sova strax... även om jetlagen gör sitt så att man inte kan... det får bli att ta ett sömnpiller eller två.

"Make everyday count, make every meeting mean something, make every love everlasting..." Okänd

Sundeck...

Idag var den stora dagen när man skulle tatuaera sig. Dagen började med att vi gick i mässan och sedan traskade vi runt i väntan på att jag skulle tatuera mig. Väl där så visade det sig vara full rulle och det fanns inte tid för mig förrän två timmar senare. Vi återvände efter två timmar då vi hade besökt Nikki Beach och konstaterat att Starbucks har många olika stilar på sina ställen. Då fick vi faktiskt vänta en timme till... så vi traskade vidare, åt lite lunch och återkom sedan för att återigen få vänta på att artisten skulle designa min tatuering.

Väl efter denna halvtimme så fick jag se resultatet av vad de skulle göra av mina ideer... det var inte riktigt som man hade tänkt sig och priset var det dubbla. Det resulterade i att man faktiskt inte gjorde en tatuering utan lade det åt sidan och tar hand om det en annan gång.

Något besviken efter detta så traskade vi återigen runt och upptäckte att vi faktiskt hade spenderat hela dagen med att traska runt... så vi begav oss hem till Edgewater och slappade något.

Efter många om och men bestämde vi oss för att köpa med oss Take-Away från en nära belägen restaurang och sätta oss på taket på Edgewater som kallas för Sundeck.

Där har vi nu faktiskt suttit i fem timmar och diskuterat tillsammans med Olivier allt mellan himmel och jord. Från relationer och förhållanden, till vänskap och religion. Så det var en hel del intressanta argument som utvecklades under dessa timmar. Olivier är en otroligt trevlig människa som verkligen har en styrka som person och vän, en av de mycket få genuina människor som man har lärt känna här i Miami.

Inte lyssnats på så mycket musik här idag, så jag passar på att säga att U2 kan man alltid lyssna på. Det finns få band som har skapat så starka låtar som denna Irländska supergrupp. De tillhör den absoluta supereliten vad gäller musiker och har genom årtionden trollbundit oss med låtar som Where the Streets have no name, One och många många andra. Min personliga favorit är With or Without you, som kan skära igenom vilka tankar som helst och lämna dig därhän med funderingar om så otroligt mycket.


Avslutar dagens ganska korta inlägg med följande ordspråk som är ett som jag verkligen vill, tror och hoppas på...
"Omnia vincit amor" Love conquers all, kärleken besegrar allt...

at the rooftop...

Idag var återigen en fantastiskt slö dag. Jag och Eskil jobbar aktivt för att komma in i den livsstil som anammas här. Främst innebär den att sova sent på morgonen (vilket vi misslyckades fatalt med då jag inte kan sova och eskil går upp runt halv sju på morgonen) stappla sig till starbucks och avnjuta en kaffe för att inleda morgonen. De öppnar faktiskt 6.30 varje dag vilket gör att man i princip alltid kan besöka denna inrättning av kaffe och bakverk. Dagen spenderades således efter att vi vaknat med att slappa runt på stranden, sola och bada och läsa böcker. Runt tretiden så var vi båda så trötta att vi bara ville sova och begav oss därför hemåt efter att ha tittat på sverige-spanien tillsammans med våra nyvunna vänner oliver och alexandra. Efter att ha sovit ett tag bestämde vi oss för att gå på bio och det som avnjöts i mörkret var "The Incredible Hulk" som mest tack vare Edward Nortons briljanta skådespeleri faktiskt vann en plats i "bra filmer" kategorin.

När filmen var slut så gick vi till en privatfest som var på ett hotelltak. Där jobbade nämligen vår vän Olivier Delacroix denna kväll. Eftersom vi var så neddressade hällde vi snabbt i oss en drink och begav oss hemåt för att fräscha till oss, lyssna på discomusik och därefter återigen bege oss till denna fest där vi nu avnjutit drink efter drink och pratat med många och trevliga människor. Amerikaner är dåliga på att dansa och den manliga delen av befolkningen klär sig i allmänhet väldigt dåligt, tack och lov att man är svensk och intresserad. Olivier och Max bjöd oss på drink efter drink och nu när klockan är halv två så kände vi att det helt enkelt var tid för oss att bege oss hemåt för att sova.

Imorgon skall jag tatueras... kommer bli både omtumlande och spännande och jag kommer att visa hur det blev med bilder, det kan jag försäkra er om.

Hoppas ni alla sover gott och jag saknar er alla så mycket, speciellt dig älvan.

kram

"Att tro är att kasta sig ut på 1000 famnars djup och inte veta vad som händer" Kierkegaard

Alfie...

Idag var återigen en slö dag... Började med några arbetsuppgifter på morgonen och sedan så regnade det större delen av förmiddagen, vilket ledde till att man inte kunde göra någonting på förmiddagen. Man fick stanna inne och göra inte så mycket, smålyssna på musik och titta på vissa delar av valda filmer. En av dessa valda filmer blev Alfie, en otroligt bra film med Jude Law i huvudrollen som handlar om en ung man som desperat försöka hitta sitt rätta jag i kärlekens tecken... en vilsen man som söker bekräftelse hos diverse kvinnor och diverse lösa förhållanden som inte leder till något verkligt. Han söker desperat efter det rätta och det som kommer få hans liv att vara något mer än bara tillfälliga förbindelser och möten. Det får en att tänka mycket på ens egen situation hur man tänker och hur man mår, vad man gör och vad man kan tänka sig att vilja göra... Jude Law är för övrigt en otroligt vacker människa som verkligen är en dröm för alla kvinnor och även för män kan jag tänka mig. Alfie glider runt på sin scooter och försöker förföra allt han ser som han uppskattar och lyckas med detta tämligen bra. Med tanke på hans otroligt charmiga yttre, hans oklanderliga klädstil och sanslöst charmiga leende leder till ett effektivt sätt gentemot det täcka könet. Jude Law är ändå Jude Law, icke att förglömma.

Vi besökte även BASS museum of art idag, det var en intressant utställning som handlade om filmstjärnor på Plasma-TV porträtt. Låter lagom skumt men var faktiskt ganska häftigt. Det var TV-apparater som var uppställda som visade minutslånga sekvenser av diverse filmstjärnor. I varje porträtt så fanns det under dessa minuter en förändring. Det kunde vara ett blinkande öga, eller deformerande fötter... allt vad man kunde tänka sig, riktigt intressant och häftig utställning. Även om några av konstverken verkligen var lite läskiga.

Efter detta så skulle vi ta oss till ThierreMas för Eskils hårklippning, så detta gjordes och efter en noggrann dissikering av svålen hos herr Ingvarsson så rände vi in till Publixx och skaffade diverse varor som vi tyckte oss behöva. Själv ansåg jag mig vara blek en dag som denna och såg därför till att ta ett besök på Boca Taning....

Väl hemma så började vi konsumera öl och Mojitos i takt med bagels som också skulle ätas upp. Med ett besök på Front Porch hos vår käre bartender Dan så träffade vi ett otroligt trevligt par vid namn Alexandra och Oliver, dessa umgicks vi med de närmaste timmarna i samband med att vi slukade Mojito efter Mojito. En tid senare möter Carlos upp oss på the Edgewater och vi beger oss till Oliviers bar för att hinna med en förfest till innan vi skall gå ut. Denna förfest drog som vanligt ut på tiden och vi stannade där till två på natten. Väl hemma så har jag och eskil haft en lång diskussion... på gott och ont.... med både hårda och snälla ord. Det har skällts och det har gråtits, försöken till att förstå och att hjälpa har blandats med surheten över att inte få som man vill. Innerst inne så verkar det som man alltid kommer att förbli ett barn och kompromisser kommer alltid vara något som sväljs med en inte så attraktiv smak.

Jag har gråtit idag... av flera anledningar...

Lyssnade myckat på Michael Jackson idag, köpte faktiskt även en skiva med Zero 7. Otroligt bra soft house band som verkligen drar ut på många svängar och som man kan njuta av såväl en spa-kväll i lägenheten som en rött-vin-kväll med vännerna... Ett sound som får en att ständigt sukta efter mer och texter som får en att fundera över sin tillvaro. Zero 7 levererar på många olika sätt...


Avslutar dagens inlägg med ett litet ordspråk som säger mycket....

"Dont let anger be the driving force, for anger will always drive you towards goal you dont wann achieve." Okänd

McDonalds

Slöande av högre klass är det som gäller just nu... Jag och eskil ränner runt och shoppar alldeles för mycket saker som vi egentligen inte behöver men som känns bra att köpa eftersom det är så billigt här i USA jämfört med Sverige.

Dagen har gått ut på att Eskil skall shoppa saker till lite olika folk i Sverige, allt från Iphones till olika kosmetiska produkter. Detta resulterade i ett shoppande från bådas sida som övergick dagens förväntningar. DVD filmer, kläder, Öl, Smoothies, Solglasögon osv osv... onödigt men roligt och trevligt. Lunch intogs i form av enorma smörgåsar på Subway och större delen av dagen spenderades gåendes längs gatorna i Miami. Vår ambition var att besöka ett museum som naturligtvis var stängt just på onsdagar. Vi stannade till på MIAMI INK, vilket inte var särskilt imponerande överhuvudtaget men roligt att ha varit där.

Eskil kämpar digert för att solbrännan skall bli bättre, men han har bara lyckats uppnå en större rödhet som vi nu arbetar aktivt för att lindra... kommer eskil att se ut som en miamibo innan han lämnar oss? Så många frågor och så få svar... spänningen stiger ;)

Jag och Carlos glömde våra id-kort på The Standard när vi var där senast, så en del av dagen fick gå åt för att ta sig dit och återhämta dessa. Därefter droppades vi av på Macys där ytterligare shopping gjordes.

Eskil har faktiskt också fått lite försmak för träning vilket är roligt, så jag tvingar honom med till gymet där vi svettas och stångas med alla kändisar och galet vältränade människor. Ytligheten finner inga gränser men vi lyckas i alla fall upprätthålla någon form av allvar tillsammans jag och Eskil.

Djupa diskussioner intogs också på Starbucks där vi numera dricker "tall Cafe Misto".... idag pratade vi om längtan och saknad och allt vad det kan innebära. Hur man har ett allvar i relationer och vad för sorts konsekvenser detta borde ge i ens vardag. Bra och jobbiga diskussioner som river i sår som inte är läkta och smärta som återigen blir konstant då den tidigare domnats av vardagens rutiner. Det är nog en bra förberedelse på det som komma skall när man återigen kommer hem till Sverige... Rädsla och saknad... blandas med förväntan på att försöka starta om på nytt.... man har kommit till en hel del insikter om vad man vill med sitt liv och hur man faktiskt och rellt skall försöka skapa sig detta. Det gäller dock att vara stark och våga.

Köpte en sladd så man kan vräka ut musiken på ljudsystemet i lägenheten, mycket bra vilket gör att man kan lyssna på allting med betydligt bättre och högre ljud. Eskil försöker introducera fler låtar på Ushers senaste album och det går bra. Ny bra låt på "here I stand" är "Something Special". Usher har återigen lyckats med att skapa en bra låt som verkligen får en att lyssna inte bara till beat utan också till text.

Hittade ett intressant ordspråk som säger mycket om olika saker och talar väldigt mycket till mig.

Lead me not into temptation, heaven help me to be strong. I can't fight all that I'm feelin', and I can't do it alone. Help me break this spell that I'm under, guide my feet and hold me tight. I need 10,000 angels watchin' over me tonight."
Mindy McCready

Brother incoming...

Så idag var dagen när Eskil dök upp i Miami. Något förvirrad strövade han runt på flygplatsen i väntan på att två stycken SoBe bor skulle hämta honom (jag och carlos). Iförd nya solglasögon och med blont hår på topp rusade jag ur bilen och kramade om min käraste av vänner, Eskil!

Trodde faktiskt aldrig att han skulle dyka upp, men det gjorde han och vi har ägnat större delen av kvällen att bara ströva runt. Ta en lång promenad på beachen och att äta mat på en restaurang. Han är helt slut, klockan är ju sex på morgonen för honom och jag är väl lite seg själv. Klockan är nu närmare 00.00 så det börjar bli dags att dra sig mot den där sängen. Skall bli en intressant vecka och se vad vi hittar på... undrar om eskils jetlag hinner lägga sig innan han drar hem igen?

Imorgon blir det nog jetskiing i all fall. Skall bli riktigt spännande, det går snabbt och är roligt! Sedan blir det nog skydiving och även kanske en tripp till disneyworld, men det vet jag inte riktigt.

Vi var i alla fall på ett fantastiskt ställe där pooler och sängar slogs om utrymme.... otroligt mysigt och harmoniskt och jag önskar bara att jag var där med dig.... älvan...

Orkar inte skriva ett längre inlägg nu, ens om musik som lyssnats på eller ordspråk... jag får göra upp det för er imorgon...

tag hand om er

"The Standard" is our standard...

Idag har varit en riktigt slö dag... började med att gå upp ganska så sent och sedan bli hämtad av Carlos för att åka till The Standard. Ni vet det där hotellet som har en gigantisk SPA avdelning med pool osv. Carlos skulle ge sig på en hel makeover innehållande manikyr, pedikyr, ansiktsbehandling massage... osv osv. Jag fick hänga vid poolen i väntan på att jag skulle få min manikyr och pedikyr. Stekandes i solen så började en tjej vid namn Penny prata med mig. Hon och hennes kompis Dave var från NY och var på semester här. Hon hade träffat någon miljonär som hon umgicks med, han hade nu åkt och de visste inte vad de skulle göra resten av resan. Vi pratade ett bra tag och sippade på Belinis, de var riktigt trevliga så vi bestämde att vi skulle ses senare på Gansevoort, som är ett stort partyställe där festen pågår hela dagen och natten. Jag väntade på att min tid skulle dyka upp, vilket den till slut gjorde. Då fick jag Manikyr och pedikyr och ett ljus gick upp för mig... eller snarare två faktiskt.

1. Jag skall sluta bita på naglarna och verkligen ta hand om även denna delen av kroppen
2. Jag kommer att uppskatta när någon gjort sig fin med naglarna för jag vet hur mycket det kräver och betyder!

Så med denna nya övertygelse drömde jag mig bort till ett annat SPA i sverige, där jag hade mina första SPA-möten med en annan människa som jag saknar väldigt mycket... musiken, tankarna och känslan var densamma. Jag vet inte om det var inbillning men faktum var att det luktade likadant... gud vad man saknar det, och det är lätt att blunda och tro att man är någon annanstans och hoppas att saker och ting var på ett annat sätt. Så mycket man vill göra och önskar att man fick göra med den människa som man vill älska.... Så många saker här jag skulle vilja göra med en liten älva...

När behandlingen väl var över och mina nya fantastiska naglar fick se världens ljus så bar det tillbaka till Edgewater, där slängde jag i mig en sen lunch och rusade därefter till Gansevoort, tog faktiskt en Taxi, det kostade 3 dollar.

Väl där så är den första jag stöter på Sean William Scott, ni vet Stifler från American Pie, sedan så ser jag en enorm pool och människor som alla ser ut som de är hämtade från en Hip Hop musikvideo. Här träffade jag på penny och dave och deras kompis Sarah som tydligen skulle dumpa sin pojkvän samma dag.... en något brokig skara med andra ord. Vi satt och hängde och drack drinkar och softade i poolen tillsammans med alla dessa lustiga människor som inte såg riktigt verkliga ut.

Ett par timmar senare tröttnar man, solen börjar gå ner och man tar sig därifrån. Ligger nu i sängen och skriver mitt inlägg. Kanske skall jag dra och äta sushi med dessa nya bekantskaper, men jag får se.

Imorgon kommer faktiskt Eskil hit!! det är galet och knäppt och skall bli fantastiskt härligt! Så det blir en vecka full med äventyr tror jag. Skydiving, jetskiing, disneyworld med mera!

Lyssnar på Ushers senaste album och inte bara hitarna. Tycker att han är en fantastisk artist, han har verkligen hittat hem och som jag tidigare skrivit så är Moving Mountains otroligt känslosam och kraftfull. Se till att ni ser videon också, för den är väldigt mäktig.

en varm dag...

Med nästan 40 grader utomhus så vill man nästan helst vara inne i AC:ns kylande effekt och bara undvika det där stickande varma äckliga därute... Även om det faktiskt är ganska skönt, speciellt om man sätter sig på stranden och bara njuter av brisarna som blåser mot en och ser till att man känner värmen och kylan på samma gång, samt det härliga ljudet från havets vågor som slår mot stranden.

Gick upp tidigt idag, med ont i knät men ändå okej och började med dagens uppgifter. Därefter satt jag mest och snackade med Jason och Jonathan och väntade på att vi alla skulle dra och spela Bowling på företagets bekostnad. Kl 14.00 bar det av och vi satt och drack Cosmos i samband med bowlingkastande. Jag vann faktiskt den riktiga omgången, andra gången gick det dock sämre... men det var faktiskt den första som var den riktiga ;) Det var ovanligt trevligt och vi var väl en 8 stycken som spelade och hade det trevligt. Detta pågick ett par timmar, sedan satt jag faktiskt på stranden ett tag och tittade på havet. Det är verkligen vackert och speciellt när de blåser lite extra. Saknar min gitarr när man sitter där, hade varit väldigt härligt att sitta och plinka på den och skapa saker som man känner inom sig och behöver komma ut och ett bra sätt för mig är att sjunga ut.

Fredag kväll och hemma är det väl nationaldagen... själv är jag helt slut efter att har varit tämligen berusad ganska mitt på dagen, så det blir nog en tidig sänggång för mig. Igår var dock en stor besvikelse när jag skulle ta en kvällspromenad.... väl nere och öppnat dörren så ser jag att det öser ner regn och jag går genast upp igen och tar en väldigt väldigt lång dusch istället... helt fantastiskt skönt och man passade på att grooma sig ordentligt... eller "manscaping" som det så fint kallar det här! haha, skall man vara så fåfäng? jag vet inte, men jag förstår verkligen att tjejer bryr sig så mycket ;) det känns bra och ser bättre ut.

Lyssnat en hel del på Coldplays nya platta och den växer verkligen. Som det brukar göra med deras skivor tycker jag. Speciellt har jag fastnat för låten "Lovers in Japan/Lovers reign". Med sitt melankoliska melodiösa sätt och sångarens välsignade röst så etsar den sig fast och tar med mig på en emotionell resa i Coldplays vågskalp.

Morgondagen skall förrättas helt och fullt på stranden är tanken. Carlos jiddrar om manikyr och annat, jag ser helst att vi spelar volleyboll och softar.

Bra tanke för att lära sig av sina misstag är följande...

"Every time we fall, is another chance to stand up even straighter" Okänd

doctor...?

Jaha då har man försökt besöka en doktor här i USA. Det hade med mitt knä att göra som jag slog i ganska ordentligt igår. Det blev dock inte mycket av det... jag kunde inte sova på hela natten av smärta i knät, något fruktansvärt ont gjorde det och jag vaknade upp flera gånger kallsvettig, och det var antingen för kallt eller för varmt... kallsvettig eller frossande, sköna val eller kanske inte. Till slut lyckades jag somna för en timma eller två, jag smsade Carlos vid halv fyra på morgonen och bad honom att ta mig till en doktor på morgonen. Han ringde och väckte mig runt nio och plockade upp mig strax efter tio.

Väl framme hos en doktorspraktik så visade det sig att de inte hade någon röntgen där och det skulle kosta 200USD att bara få en konsultation och ett recept. Det kändes inte riktigt vettigt, så Carlos sade att han hade ett par Painkillers hemma. Vi drog dit och hämtade dem och jag slängde i mig två stycken.... Detta resulterade i att jag blev i princip hög, smärtan försvann och blev inte lika förnimbar och jag blev tämligen löjlig och flamsig... jag blev helt enkelt hög på dem. Så jag satt mest och flummade på kontoret och snackade med jason, jonathan och carlos. Mycket skratt blev det... vi orkade inte var på kontoret så länge idag så jag och carlos drog iväg till publix för att handla lite matvaror, han tvättade bilen och jag satt och försökte tänja musklerna i knät. Försökte även fixa fler greys avsnitt! Men döm av min förvåning när det visar sig att de sista episoderna var dubbelavsnittet som jag såg för ett tag sedan... kanske får man se om dem helt enkelt...vem vet när den underbara serien börjar igen. Funderar att köpa första säsongen av en serie som heter Jericho, verkar väldigt bra och jag kommer berätta allt om den så tillvida att den införskaffas.

Väl hemma efter alla dessa eskapader så var klockan 18.00 och jag har suttit och fixat med knät och skall nu på en promenad på stranden på kvällskanten.

Ligger och lyssnar på Coldplays nya platta, inte riktigt kopplat greppet om den ännu men som alltid brukar Coldplay leverera en lagom blandning av deprimerad poprock för att man skall totalt fångas av den musik som de skapar. Personlig favorit i deras långa rad av låtar är yellow, tänker alltid på en god vän vid namn Philip när jag hör den. Han brukade spela den akustiskt och göra det väldigt bra!

"Look at the stars, look how they shine for you, and everything you do..." Coldplay Yellow

trött igen... och ont...

Jaha.. då var man hemma efter ännu ett prövande pass där man först tränade delta muskulaturen och därefter abdominae musklerna... dvs axlar och mage ;) Sedan körde vi capoeira för hela slanten och det var där det gjorde ont. Idag hade vi faktiskt instrument och sådant, så det blev att skråla för full hals de sista 20 minutrarna och sjunga till de sånger som capoeiran i Miami använder sig utav. Väl i rodan så drämde jag några stycken i golvet, vid ett av dessa tillfällen föll en kille på mitt knä dock... och det känns faktiskt som att knäskålen hoppade ur led. Det känns konstigt när jag går i sidled nu och kanske vaknar man upp imorgon med svullnad stor som en fotboll på vänster knä, vad vet jag.

Idag så prövade jag och carlos ut modeller på kläder som skall tillfall The Butler. Det blir nog svarta tunna t-shirtar med v-neck. Butler står på höger arm och baktill, helt okej faktiskt. Jason misslyckades dock totalt med sina försök att stryka på företagsnamnet på tröjorna. Tydligen har vi nu också fått en VIP gäst, bland alla våra andra något suspekta gäster på edgewater så har vi nu en concierge från Quintessential. Dessa åker helt enkelt runt i världen och testar olika exklusiva leverne. Alltifrån Burj al Arab till hotell i NYC osv. Verkar vara ett ganska glassigt jobb, men man kan tänka sig att det blir ganska ensamt att åka runt... jag vet själv att det kan vara otroligt tomt att vara borta hela tiden...

AJ MITT KNÄ!

Inget vidare spännande idag egentligen, agerade springpojke och köpte kaffe till hela kontoret och min nya favorit sak "apple fritter" som är någon sorts äpple kaka, väldigt god och passar perfekt till det enda kaffe man kan dricka här, Cafe Misto.

När jag gick hem från gymet nu på kvällen så kände jag ett enormt "craving" efter mjölk. Men nu har jag ingen liten market tillräckligt nära för att jag skulle orka ta mig till en sådan, så jag får nöja mig med vatten och juice.

Såg klart på Nip/Tuck idag, hade bara lite kvar av sista avsnittet. Riktigt bra serie som sagt, men väldigt tung. Där alla relationsbekymmer man kan tänka sig radas upp och kirurgiskt gås igenom. Det är ett hopkok av alla tänkbara draman... men tänkvärt... vackert och sorgset... och man kommer fram till att man älskar bebisar! Det är en lång och plågsam historia som mynnar ut i det mest fantastiska som vi någonsin kommer få uppleva. Kärleken till det liv som vi har skapat tillsammans, det är något otroligt.

Michael Jackson spelar ur högtalarna och det får en alltid att tänka på vilken fantastisk artist han är och har varit. Kommer nog aldrig finnas en större artist. Tycka vad man vill om honom som person, men som artist kommer det aldrig finnas någon större.

Avslutar detta något korta och ganska deskriptiva inlägg med Michael Jacksons ord

"I just can't stop loving you" Michael Jackson

Sex and the City

Just hemkommen från bio med Jonathan och hans vänner. Vi såg Sex and the City... jag trodde att filmen bara skulle vara som ett förlängt avsnitt, men ack så fel jag hade. En riktigt bra film med oväntade vändningar och dramatiska stunder. Jag grät faktiskt fyra gånger... jag är ju så sanslöst blödig.

Med kläder som sprakade om färger som man knappt vågar titta på och med obscena uttryck och scener skapar kvinnorna i Sex and the City en känsla som faktiskt känns äkta. De är i fyrtioårsåldern, framgångsrika, vackra... men ack så ensamma och så sårbara med alla sina bekymmer och problem som faktiskt inte bara handlar om vilka skor man skall ha, utan först och främst om det stora L:et... LOVE... som centrerar våra liv kring detta och får en att kippa efter andan där man bara vill ta stora andetag. Jag blev tagen av filmen inte bara av att den var underhållande, utan för att man kände igen sig själv i flera moment och i olika gestalter. Carrie i Mexico.. det var jag... det var du... Förlåtelse... glömma... gå vidare.. allt fanns med och kramades ihop under de timmar man hade i mörkret. Tårar avlöste skratt och det går inte att undvika att charmas av Samanthas vulgära stil som ändå har en viss sorgsenhet över sig. Lycka kan inte köpas för pengar, men många skor verkar kunna köpa tillfällig glädje. Känns som att jag skulle kunna skriva en lång uppsats om mycket som man kände under filmen och tänkte. Många saker som man verkligen relaterade till själv och som man verkligen kunde känna igen och förstå. Smärta... kärlek... så mycket som man tänkte och funderade över... Bruna lockar som sköljde över filmduken och leenden som fick en att minnas och tänka. I vart fall var det en väldigt bra film, som jag rekommenderar alla att se om de vill gråta och skratta.

Efter filmens slut så var vi ungefär tio stycken som gick till Cafe Segafreddo, som tydligen är stället man vill synas på i Miami... inte för att jag bryr mig det minsta, men det var trevligt att sitta och dricka öl tillsammans och prata om ditt och datt. Efter detta så ringer olivier vid halv tolv och säger att han har låst ute sig och jag får ta mig till Edgewater för at försöka lösa det hela. Nu en dryg timma senare, klockan är snart 01.00 så är problemen lösta och jag lyckades få in honom och hans partner i en lägenhet som stod tom.

Börjar bli riktigt blond nu... nästan löjligt vad askblont håret har blivit dessa senaste dagar... vet inte om det har med ökade soltimmar att göra eller det faktum att jag badar mer. Imorgon kanske jag skall hänga med Carlos till en plastikkirurg.. det kan bli väldigt spännande... nu måste jag dock verkligen sova, för jag skall upp tidigt och ni i Sverige håller väl redan på att stiga upp.

Tag hand om er alla, jag saknar er och tänker på er...

"The universe may not always play fair, but at least it's got a hell of a sense of humor." Carrie Bradshaw, Sex and the City

trött...

Helt slut ligger jag i sängen och klockan är bara 21.55... har precis kommit hem från Equinox, dvs gymet.

Dagarna som gått sedan sist har varit slappa kan man lugnt säga. Söndagen förflöt i lugn takt och avbröts inte av mycket annat än kyrkgång, gym och allmänt tv-tittande på Nip/Tuck som är den serie som just nu avnjutes. Handlar om två plastikkirurger i Miami såklart som kämpar och tampas om mängder av problem. Den är obehaglig för att den känns verklig och välgjord. Den ene är playboy och leker med allt och alla, den andre är en familjefar som kämpar för att hålla liv i ett äktenskap som håller på att falla sönder. Där kärlek och svek slåss om vartannat och alla människor blir påverkade på ett eller annat sätt. I vilket fall som helst så är det en väldigt snygg serie som görs bäst på en stor tv där Gucci kostymer syns och färgerna är så tydliga som bara en HD-tv kan göra dem.

Idag gick jag upp tidigt och fixade iordning de vanliga sysslorna, det var kaos på kontoret och tillräckligt mycket folk för att jag helt enkelt skulle slippa vara där. Så runt tolv tiden så gick jag till beachen och helt enkelt låg där i fyra timmar och avnjöt min Cafe Misto från Starbucks. Läste böcker och badade och njöt av att solen inte hela tiden var framme utan att 35 grader faktiskt känns bäst i skuggan.

Väl klar med detta, mycket blondare och man kan nog faktiskt säga att jag är brun numera, så tog jag mig till gymet där det sedvanliga "slå på sandsäck" följdes av styrketräning och därefter capoeira som var riktigt roligt! En hel grupp var där och tränade och även om träningen var ovanligt inkonsekvent så var det härligt att få träffa massa andra capoeiristas och faktiskt få stryk av deras proffessor. De var väldigt inriktade på fighting och inte så mycket rörelse vilket var lite oroande, eftersom jag efter Darwins träningar har riktat fokus på teknik och rörelse, så kom det något som en chock när folk skickade spark efter spark på varandra i benguela. Tubarau hade nog varit stolt över mig dock och sagt att jag gjorde bra ifrån mig. Jag spelade i princip med alla och kämpade hårt för att hålla energin uppe. Är nu dock helt slut och kan inte annat än duscha och sova... Fick faktiskt stryk också vilket var lite roligt. Tränaren slängde mig i golvet och en annan elev gav mig en spark i huvudet för att jag klantade mig.. jag var väl för trött...

En glädjande nyhet idag var att en god vän har blivit med barn!! Helt fantastikt! blir så glad för deras skull, även om det är lite läskigt så känns det fantastiskt! Barn är verkligen en gåva och jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar dem. De är verkligen en gåva till livet, inte bara livets gåva utan en gåva till oss alla. Det är inte så mycket bebisar på South Beach, vilket gör att man än mer uppskattar detta fantastiska som skett!'

I högtalarna hör vi Ne-Yo och Rihanna "hate that i love you".. riktigt bra låt.. man drömmer sig bort och funderar på många saker. Ne-Yo är verkligen riktigt bra, han har den där sammetsrösten som kan lyfta en hel låt och dessutom dansar han fantastiskt bra i sina musikvideos, tydligen är han rätt duktig på Taekwondo också.

Dagens ordspråk får tillägnas det som är störst i livet och som man önskar sig finna... som man tror sig ha funnit och som man alltid kommer önska... Funderade en del på ensamhet idag när man låg på stranden, vad det innebär och vad det kan innebära. Ensamheten är nog det värsta man kan drabbas av som människa. Då det är följden av antingen handlingar eller konsekvenser av andras handlingar. Där smärtan i sig inte är det värsta utan ensamheten, att man själv... nog om detta.. det kan bli ett helt inlägg om detta en annan dag.

"Kärlek är vårt livs största glädje och vår livs största sorg. Den är livet." Franskt ordspråk

Score and Twist...?

Gårdagens strapatser var följande. Först så började dagen med ett hällregn utan dess like, det regnade och regnade och regnade, vilket gjorde att man inte kunde göra mycket annat än att hålla sig inomhus, spela tv-spel eller vad man nu kunde tänkas vilja göra. Detta mycket deppiga väder resulterade i en lång tur i bild med jonathan där mat skulle inhandlas, glömd mobiltelefon plockas upp och billån betalas. Efter detta så satt jag och carlos och jonathan och pratade ett tag om ditt och datt. Strax efter detta var klockan nästan 1800 och dags att rusa till gymet, för att hinna träna innan jag skulle ha min Equifit. Equifit är en tjänst som gymet erbjuder som är en analys av alltifrån styrka till flexibilitet osv. Resultatet är att man får veta hur gammal ens kropp är, matvanor mm. Allt är datoriserat och mycket avancerat, riktigt intressant och spännande, speciellt när resultatet säger att man är i toppform och har en 21årings kropp. ;)

Efter Todds noggranna genomgång av min fysik så var det dags för vår Cocktail och nej det är inte en drink. Det är en blandning på "spray-tan" och vanlig solning. Så detta gjorde jag och carlos vid nio tiden. Jag hade medans jag väntade på Carlos suttit och pratat med Olivier som är brasilian och han frågade om vi skulle hitta på något. Detta något visade sig bli en lång kväll som började på klubben Score. Där intogs drinkar från Straighta bartenders som flörtar med alla för att få så mycket dricks som möjligt. Efter ett antal pimplande på detta ställe gick vi vidare till Twist som är en större klubb och helt fruktansvärt packat med folk. Tack och lov kände Olivier folk som gjorde att vi slapp både inträden och köer... väl inne så var det så mycket folk att man knappt kunde röra sig och efter ett par drinkar till så kämpade vi ett tag på dansgolvet för att sedan fly fältet. Jag var svettig som en gris och mitt vita linne hade blivit orangebrunt av färgen från sprayningen. Klockan var nu 0430.... folk hemma i Sverige har redan gått upp och jag kraschade i säng lagom för att höra alla vänner därhemma logga in på msn... snacka om kontrast.

Denna utgångskväll förtydligade det faktum att människor verkar vara väldigt ensamma här i Miami. Tillit verkar vara något sällsynt och vänskap verkar vara få förunnat utan det är ytliga bekantskaper som är gällande. Sorgligt men sant... Det var trevligt men inte mer än så. Man saknar att umgås med människor som man inte behöver fundera med hela tiden, där språket flyter så bra som bara modersmål kan göra. Där människor är vackra i sig själva och inte i det skådespel de ställer upp för andra. Där naturligheten är det vackra...

Vaknade runt 13.00 idag... seg som bara den och tog mig till starbucks och planterade mig på stranden ett par timmar. Carlos mötte upp mig runt 6 tiden och vi tog oss till Lincoln Road för att äta, därefter strosade vi runt och jag köpte ett par skor till och en svart sidenslips. Carlos lyckades hitta ett par jeans efter många om och men. Nu är klockan snart 00.00 och det börjar bli dags att sova. Morgondagen väntar träning, kyrkan och skall hänga med Todd och Jasmine från gymet och deras vänner på Niki Beach som tydlig är väldigt trevligt, men det blir väl mot kvällen.

Fick mail från en kattuppfödare som jag tagit kontakt med, tyvärr fick honan bara 5 ungar så det fanns inga kvar, men det brukar inte vara problem att hitta katter. Men det kanske är som allt annat? När man väl verkligen börjar leta så hittar man det inte...

Gavin Rossdale dånar i högtalarna från datorn. Är inte han skådespelare som har blivit artist? Inte vet jag, men det är något bekant över honom i alla fall från annat än musik. Han är lagom dyster och munter för att lyssnas på kan nog bäst beskrivas som lättuggat. Det går att lyssna på när som, men inte något man väljer vid ett visst tillfälle.

Nu skall i alla fall jag sova, om jag inte ser på tv lite först... tag hand om er därhemma och hoppas att juni redan nu är bra... saknar er alla

"Half the time the world is ending, truth is I am done pretending..." Gavin Rossdale Love Remains.