Har precis varit ute och sprungit en morgonrunda längs stranden. Kändes väldigt bra, kroppen kom igång och vinden som blåste gjorde att svetten inte rann fullt lika mycket som den borde.
Har funderat en hel del på det där med lagom. Det går väldigt mycket in i mina tankar om att man är underbar som man är. Det kommer alltid finnas människor som är bättre på allt annat, men just du är bäst på att vara du. Ingen kommer någonsin att kunna härma dig perfekt eller gå som dig eller få människor att känna det de känner med just dig. Jag är unik och älskvärd bara för att jag är jag. Det är någonting som folket i Miami inte riktigt verkar ha förstått ännu. Man märker att många har opererat sig på olika sätt och man ser att viljan att synas och vara någon i andras ögon är otroligt mycket större än att vara någon i sina egna ögon. Kanske är det typiskt amerikanskt eller kanske är det just här som det förefaller så. Men jag kan tänka mig att det är ännu värre på västkusten. Lagom, jag kommer nog att förhålla mig annorlunda till det begreppet efter den här vistelsen. Man kommer känna att man duger som man är, kanske just för att man är lagom och inte överdriven åt något håll utan man duger helt enkelt som man är.
Det är en ganska fantastisk tanke, men ibland väldigt svår att implementera i det dagliga livet. Svårt att tycka att man är bra när man har gjort fel. Svårt att älska sig själv när man inte kan förstå att man är älskvärd. Svårt att älska sig själv när man inte blir älskad av den man vill vara med. Då är det lätt att förebrå sig och inte kunna säga att jag är bra som jag är. Inte så konstigt kanske, men det är sanningen.
Ligger just nu i sängen, som har blivit min speciella plats för att skriva mina blogginlägg vart jag än befinner mig. Just den här sängen är väldigt stor. Så det känns tomt när man ligger själv i den. Lägenheten är fin, med en jättestor tv som jag inte använder så mycket och ett litet kök som knappt går att använda. Skall försöka ta mig till en supermarket idag så att jag kan inhandla en del frukt och bröd och sådant. Man kan ju faktiskt inte äta ute hela tiden, det duger inte och jag tycker inte ens om det särskilt mycket. Så det måste lösas på ett eller annat sätt.
Nej då är det väl dags att försöka ta sig upp ur sängen och se till att få något att äta. Måste tydligen fixa med lite papper och sådant idag också så man har något att göra.
Hoppas att ni har det bra därhemma, jag saknar er alla.
"Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar" Stig Johansson 1936
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar