Det är ännu inte lätt att sova här. Har väl förmodligen med jetlagen att göra, för jag känner fortfarande att dagarna inte riktigt är vad de skall vara. Sedan drömmer jag mycket också om ditt och datt. Saker man inte vill drömma om, man kan kalla dem mardrömmar... men inte den konventionella mardrömmen utan snarare på ett sätt som är läskigare, då det oftar handlar om saker som skulle kunna vara eller bli sant. Så sömnen är verkligen inte bra ännu, men det tar väl ett par dagar innan man kommer in i det där, som så mycket annat man skall komma in i.
Gårdagen ägnades mycket åt att chatta med vänner och prata med en av mina systrar via Skype. Sedan var jag och Carlos på en Supermarket, vilket var bra. Känns alltid lite bättre när man får handla sin egen mat och fixa lite för sig själv så det var positivt. Nu har man dessutom lite mat hemma vilket gör att man slipper hela tiden gå ut och köpa massa dyr frukost på de olika barerna och cafeerna i omnejd.
Idag skall det väl badas och solas en del, eftersom jag inte har något att ta mig för idag. Först skall jag ta mig upp ur sängen och ta en springrunda, se vad kroppen säger om det. Sedan skulle jag och Carlos hitta på någonting, det blir väl hänga på beachen ett tag och sådär. Måste ta tag i det där med att träffa lite fler folk här, men det verkar vara ganska stängda människor som har sina egna sfärer här. Känns fortfarande overkligt att man faktiskt är här och att man vaknar upp varje dag med palmer och värme utanför. Det är inte riktigt sant.... känns det som i alla fall, men så vaknar man upp och märker att man verkligen inte är hemma med allt vad det innebär.
Än så länge innebär det inget positivt att var borta. Jag vet inte om man kommer stå ut tre månader här och det är inte för att jag är en person som har sådan hemlängtan, med tanke på att jag reser väldigt mycket i mitt vanliga arbete utan helt enkelt för att kulturen är så otroligt annorlunda. Det verkar inte som att det är okej att människor mår dåligt, utan ständigt måste ytan och fasaden putsas på. Hur skall man kunna prata med någon på riktigt om de är rädda för att må dåligt? Eftersom jag själv är i ett läge där man behöver prata med folk och bara bli lyssnad på. Mycket tacksam för att internet finns och att man kan ha kontakt med alla därhemma, det skulle som sagt bli väldigt jobbigt annars.
Nej nu skall man väl försöka ta sig samman och ge sig ut i solen och springa...
"Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria." Danskt ordspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar