Igår dvs söndag hittade jag faktiskt till kyrkan. Det var en ganska liten kyrka fullproppad med folk. Visade sig naturligtvis att jag hade råkat gå till den spanska mässaan, men det spelar inte så stor roll man förstår ju ändå sammanhanget. Får väl bli att man tar sig till den engelska mässan i nästa vecka eller så.
Efter mässan strosade jag runt och hittade en liten supermarket där jag köpte diverse förnödenheter som tomater, nötter och liknande därefter så tog jag mig hemåt och pratade med lite vänner via msn. Gick ut och solade en del igår och jag brände mig faktiskt trots att jag försöker var försiktig. Solen tar väl helt enkelt mer än man tror, det var ingen fara dock det var ansiktet som blev lite rött, men det verkar som att det har blivit brunt redan idag ;) Fick vara tvungen att hålla mig inomhus efter detta en stund eftersom jag inte ville bränna mig mer, stötte dock på två svenskar på stranden vilket var lite roligt. När man hör svenska talas så reagerar man ganska så snabbt. Sedan var jag och tittade på ett stort event på stranden där det var en dodgeballl turnering med massa galna amerikaner. Allt var väldigt överdrivet och ståhejigt ;)
Till slut så hämtade Carlos mig för att äta middag och vi åkte till en traditionell mexikansk restaurang och åt någon sorts choklad kryddig kyckling. Intressanta smaker men inte det godaste jag ätit om jag skall vara ärlig. Sedan var dagen faktiskt slut.
Skall försöka ta mig ut och springa nu idag igen, precis innan man faktisk börjar jobba lite grann. Känns segt dock, man är så himla trött på morgonen här. Vet inte vad det beror på, jag är visserligen inte morgonmänniskan nummer 1 men ändå. Måste dock röra på mig lite mer så att inte "the american lifestyle" helt och fullt förstör mig. Carlos skulle försöka fixa någon deal till mig på ett gym också så det är ju bra.
Man känner sig fortfarande ensam, dagarna rullar på och man vet ibland inte riktigt vad man skall göra. Idag börjar vi dock jobba i alla fall och det kan förhoppningsvis få tankarna att börja skingras lite grann. Skall bli bättre när man flyttar till sin stationära lägenhet också då man kan börja hänga upp kläder och ha ett ordentligt kök, samt när den "andra" personen också skall komma som skall hjälpa till med arbetet här. Vem det blir är ju tydligen inte riktigt klart. Men jag skulle bli glad om det var en person som man faktiskt kan umgås med. Ensamheten är ju det svåraste, även om den till viss del kan vara bra då man faktiskt tänker helt själv och man inte störs av andra kanaler än sin egen. Man kan tillåtas vara svag och stark bara för sig själv, vilket dock i mitt fall innebär att jag mest är svag för tillfället. Ibland glimtar det dock till och det är väl de tillfällena man måste jobba för.
"Ingenting är värt någonting, utan någon att dela det med" Johannes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar