Musikaler..

Musikaler, särskilt på film har alltid rört mig lite extra. Jag tänker på sådana filmer som RENT, Moulin Rouge och eventuella Disneyfilmer. Jag blir alltid lite extra rörd och känslosam när jag ser på sådana. Det finns någon sorts otrolig intensitet i att framföra sitt budskap med musik och sång. Jag tycker själv mycket om musik, både att lyssna på och framföra och kanske tycker man därför också extra mycket om att se människor och känslor föras fram på ett melodiöst och varierat sätt.

Särskilt RENT tycker jag mycket om. Jag var väldigt skeptisk till filmen till en början, men sedan krossade den min illa grundade fördomar och svepte med mig på en musikalisk resa där hopplös kärlek och sorg var ledmotiven men där viljan att glädjas fanns som en fana högt över ödslighetens och hopplöshetens land. En underbar musikalisk upplevelse och en emotionell färd genom människors livsöden som med all säkerhet är sann på ett eller annat vis någonstans i världen.

I Moulin Rouge är det den klassiska visan om den utomstående fattige mannen som blir förälskad i den undersköna kurtisanen som bara vill ha pengar. Men han lyckas visa henne kärleken till människan och till varandra, men där sorg, sjukdom, andras intressen kommer emellan deras kärlek och de får ständigt kämpa för att få vara tillsammans. Här blandas galen musik till vackra ballader och det är några av de starkaste filmögonblicken tycker jag (nu kommer folk säkerligen verbalt halshugga mig) när de två huvudkaraktärerna sjunger sin sång "Come What May" till varandra. Det är en total kärleksförklaring som är otroligt stark, dessutom är sången väldigt vacker. Jag brukar själv springa runt och sjunga på den när man känner väldigt mycket...

"Never knew I could feel like this, like I've never seen the sky before.
Want to vanish inside your kiss, cause everyday I love you more and more.
Listen to my heart can you hear it sing, telling me to give you everything.
Seasons may change, winter to spring
But I love you, until the end of time
Come what may...."

Moulin Rouge, Come what may

Återigen kanske man kallar detta självplågeri? Må så vara, men jag tycker väldigt mycket om de där filmerna och känslorna som de bringar fram ur en. Även om man ofta sitter och gråter när man ser dem så är det "härliga tårar" som kommer och man känner en sorts tacksamhet över det man själv har och samtidigt vill man åt denna fullkomliga kärlek som människorna i dessa filmer känner till varandra. Avund och glädje blandas samman och man känner en längtan...Längtan är ett ord som rymmer väldigt mycket. Förväntan, kärlek, förtröstan, respekt och tillit. Att säga jag längtar efter dig till någon innebärt så otroligt mycket och det skall det göra.

Nej nu är det dags för mig att gå upp, äta frukost och ta mig till kyrkan!

Ha en fin dag!

"Suddenly the world seems such a perfect place, suddenly it moves with such a perfect grace.
Suddenly my life doesnt seem such a waste, it all revolves around you.
And there' no mountain to high, no river to wide, sing out this song and I'll be there by your side
Stormclouds may gather and stars may collide
But I love you, until the end of time
Come what may"

Moulin Rouge, Come what may