Greys Anatomy

God morgon, har precis avslutat min morgon ritual med att kolla på lite film. Det brukar bli att jag somnar till någon film så får jag se klart den sedan på morgonen. Idag var det National Treasure 2 som avslutades denna tidiga morgon. Har i dagarna även tittat på två avsnitt av greys anatomy, som faktiskt är så bra att man kan ägna den ett inlägg.

Som alla säkert vet så handlar greys anatomy om ett sjukhus och dess olika läkare. Det är den mest medicinskt korrekta serien om sjukvård som finns tillgänglig, där både termer och nya operationer alla är baserade på medicinskt dokumenterade fall. Nog för att det är spännande med alla fantastiska ingrepp som de gör, men det riktigt intressanta är såklart relationerna emellan de olika personerna i serien. Där kärlek sorg och glädje ständigt är återkommande ämnen. Det som är väldigt intressant är också att de gör läkarrollen otroligt mänsklig, där proffessionen ofta får slå tillbaka för emotionen. Där en människa blir engagerad i de fall den tar sig an och inte bara ser sina patienter som jobb, utan verkligen som människor. Det är både en styrka och en svaghet och det speglas väldigt bra och tydligt i serien. Jag har blivit så blödig numera så jag gråter nästan i varje avsnitt, dels för att det är så emotionellt starkt och dels för att hon såklart älskade greys anatomy och det är många minnen som kommer tillbaka då, självplågeri skulle säkert några säga jag kallar det minnesfrossa.

Jag kan verkligen rekommendera denna serie till alla som är intresserade av relationsdraman, med viss vinkling på humor och ändå sarkastisk underton, samt stor del av sorger. Där sorgen speglas i såväl misslyckade operationer som katastrofala förhållanden och ofta är det svårt att se var det ena börjar och det andra slutar, vilket på något sätt skapar en ännu större förmedling av sorgen och glädjen som människor inom sjukvården får och kan uppleva varje dag. På något sätt känner man igen sig i väldigt mycket i sorgerna och smärtan, men också i glädjen som de alla upplever.

Jag tycker mycket om att diskutera film och musik. Kanske mest film och filmserier, tycker det är roligt och intressant. Häftigt att se saker som andra har skapat och tänkt till för att verkligen få allting att fungera i en tv-serie, all forskning som behövs för att man skall överhuvudtaget kunna producera något och alla människor som måste jobba stenhårt för att resultatet skall bli så bra som möjligt och det enda vi kommer ihåg, är stjärnorna i respektive film eller serie. Konstigt värre, men det är inte för inte som de har långa eftertexter till varje film man ser ;)

Idag skall det jobbas på den där icke-existerande solbrännan och jag köpte en sådan där solskyddsfaktor igår som skall hjälpa mig att åstadkomma underverk med min blekfethet. Fick igår också reda på av min personliga tränare att P Diddy, Matt Damon och mickey rourke bland annat tränar på samma gym som mig. Så det är lite roligt, mickey rourke har vi redan stött på. Han går runt som "stuck in the eighties" med jeans, solglasögon inomhus, håret fult uppsatt och ser allmänt brötig ut. Så det är ganska humor.

hoppas ni får en bra dag, jag skall äta frukost och ge mig ut i solen!

"You know how when you were a little kid and you believed in fairy tales, that fantasy of what your life would be, white dress, prince charming who would carry you away to a castle on a hill. You would lie in bed at night and close your eyes and you had complete and utter faith. Santa Claus, the Tooth Fairy, Prince Charming, they were so close you could taste them, but eventually you grow up, one day you open your eyes and the fairy tale disappears. Most people turn to the things and people they can trust. But the thing is its hard to let go of that fairy tale entirely cause almost everyone has that smallest bit of hope, of faith, that one day they will open their eyes and it will come true."

Dr Meredith Grey, Grey´s Anatomy