Jag kommer komma hem som en bättre människa. Med fokuserade tankar på att bli en bättre vän, pojkvän och kollega än vad jag någonsin varit tidigare. Att komma fram till vad man vill göra, hur man skall göra det och lägga upp en plan för det som skall vara livet. Viktigt att ha mål antar jag? Hur skall man kunna försöka nå stjärnorna i sitt liv om man inte ens vet vilket håll man skall titta åt. Därför måste man nog bestämma sig för vissa saker och försöka se konsekvenser av varje handling man gör och även om man gör fel, för det gör man och kommer att göra så måste man i alla fall vara människa nog att inse sina misstag, felsteg och göra det bästa man kan av det. Det sägs att allt ont också för något gott med sig, jag är inte benägen att hålla med om det... men man kan hoppas, sträva och försöka se att så är fallet. Kan man lära sig av sina felaktiga handlingar i livet, då kan man säga att den förändring som detta skapar hos dig verkligen är av godo då den kan innebära att du blir en bättre människa. Att kunna se detta och våga acceptera detta är dock inte helt enkelt. Trust me, I know... men självförödmjukelse, självömkan och att vältra sig i sin egenskapade sorg är inte attraktivt för någon. Varken för dig som person eller för dig som medmänniska. Hur skall andra kunna se dig på riktigt om du har murar omkring dig som du har byggt upp av din smärta. Ditt eget sinnesbyggda arcatraz....
Men tillbaka till fysiska förändringar... Kortet ni ser här togs för två veckor sedan. Lägg märke till den röda randen på magen, det något plufsiga ansiktet och den blekfeta huden som sätter skräck i alla Miamibor när den visar sig på stranden. Det kommer förhoppningsvis att vara en annan Johannes som speglar sig i glansen om två månader. Där blekfetheten är borta och istället står en ung man med en blick som slår fullständigt övertygar om att här står en man med fötterna på jorden och blicken riktad mot sina stjärnor. Spelande muskler och blont hårt som böljar i vinden med blekta tänder som ler ett leende som slår de flesta andra. HAHA! Jag kan nästan se det framför mig, jag kan dock inte garantera resultatet jag kan inte heller garantera att nästa bild inte kommer vara arrangerad med allt från smink till uppumpning av muskler och även photoshop. Allt för att skapa en illusion om att jag inte bara har ändrat attityd till livet och allt som är viktigt för en utan att man faktiskt har tagit hand om sin egen kropp. Att ta hand om sig själv är inte bara att prata, vara social och se människor i ögat. Det är att vara stolt över sig själv och veta att man är älsvärd. Det är nog det viktigaste av allt! Att veta att man är värd att älskas!
Musiktips, Fergies låt "Big girls dont cry" riktigt bra faktiskt och inte alls som hennes övriga låtar utan faktiskt en som greppar tag i en. Andra valet idag är Snow Patrols "Chasing Cars", som också den har ett djup som verkligen slår en ur stolen när man lyssnar aktivt. Återigen två låtar som kan skänka tårar till ögonen, men det är verkligen två låtar som gör en mycket på gott och ont.
"En sak som vi aldrig kan få nog av är kärlek, och den sak vi inte ger tillräckligt av är kärlek."
Henry Miller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar